Tävlingen ingen vill vinna – efter att de förlorat…

Ålder sätter sina spår. Reaktionshastigheten lider tydliga brister. Så kommer då någon slags rapport kring Melodifestivalen. Bara en vecka för sent.

H.E.A.T. men inte längre önskade halvdana gruppen från Vilda Väsby, tryckte i sig whiskey innan repen och deklarerade det osmakliga i att tävla i musik och att de överhuvudtaget inte hade något intresse av att tävla vidare i Moskva.

Caroline af Ugglas hade upplevt sin största mardröm om hon vunnit. Ett deltagande i europafinalen kostar tydligen någon miljon vilket hennes eget skivbolag skulle tvingas hosta upp. Så istället för att ens vara lite lite ledsen över att inte ha vunnit är hon istället förbannat lycklig att hon slapp.

De dåliga förlorarnas bortförklaringar haglar aldrig så tätt som efter finalen i Melodifestivalen. Förr lät snyftarna skalla FEL LÅT VANN. Nu ville de inte ens vinna. Alltså, efter att de förlorat…

Och inte nog med. Till och med segrarinnan själv är bortbokad under finalen.

Jag orkar inte raljera i något lägg ner skiten, men kanske ska vi stå över ESC så att vi slipper skicka iväg någon stackare som ändå helst av allt inte alls vill.

Till i år försvann Luuk och Björn Gustafsson plockades bort för att fokus skulle riktas mot musiken. Petra Mede ersatte med tydlig uppgift att häckla och håna deltagarna. Som i… fokus på musiken. Dorsin tog över som pausfågel. Med extra mycket tid. Och extra uselt material. Som i… fokus på musiken. Nu avslutades förvisso Dorsin oförglömligt. Oförglömligt på det mest positiva sätt. Men ändå.

Mede som presenterade andra finalisten som bidrag sju och hävde ur sig det smått fantastiska den 2 mars 2007 i år var ett historiskt datum… Vilket datum sa du?

Festivalen bjöd på sina floskler och märkvärdigheter. Förutom det lustiga missriktade fokus på musiken och Medes mentala frånvaro.

Som den annars vad det verkar tillbakadragne Emilias rent hysteriska framträdande i färskt knullrufs. Och primalskriket efter slutförd insats.

Som lilla Molly… Det har alltid varit en dröm att vara med i Melodifestivalen. Jag kommer ihåg när jag var liten… Vilket fantastiskt minne hon har som kommer ihåg sin nutid.

Och så då Tingeling. Och ursäkterna kring denna. Och ursäkterna för ursäkterna…

Kanske roligast var intervjun i radio inför BWO:s medverkan när Bard synnerligen entusiastisk malde på om hur fantastiskt Rolinskis röst utvecklats och nu landat i en mogen mans röst. Och om hur han såg potentialen för länge sedan och på nära håll få följa utvecklingen. Ingen annan kan tycka att den är något annat än just densamma som tidigare. Den från gosskörens maskot.

Melodifestivalen lever vidare. Hur mycket sämre den än blir. Och trots alla anklagelser om fusk. Vem fan bryr sig? Ingen vill ju vinna ändå…

Andra bloggar om melodifestivalen, schlager, esc, eurovision song contest, h.e.a.t., caroline af ugglas, malena ernman, kristian luuk, björn gustafsson, petra mede, henrik dorsin, tingeling, floskler, emilia, molly sandén, bwo, alexander bard, martin rolinski, fusk

Någon har mördat Tomten!

Åter igen. Eller inte. Skit samma. Och nog om det.

En fluga gör ingen sommar och två inlägg knappast heller någon blogg.

Jag har haft det utomordentliga nöjet att väcka känslor via funderingar på bloggen. Förmodligen en stor del hat. Förhoppningsvis en större del skratt. Rimligen även många stunder eftertanke. Bara genom att nu hålla käft och frånvara tacksamt nog även saknad och förvåning.

Cirkus Schlager har pågått i flera veckor och går snart ur sista sväng och in på upploppet. Ännu inte ett ord från den de lärt känna som en smått manisk entusiast av Melodifestivalen. För att inte skräda orden en riktig jävla schlagerbög.

Allt sedan bröderna med guldskor showade hem medaljen av samma ädla metall 1984 i Luxemburg har Melodifestivalen varit en högtid mer obligatorisk än självaste julafton. Jag har förvisso något minne av att genom lykta dörrar från sovrummet ha hört Carola placerat sig trea året innan. Jag var tydligen för liten för att vara uppe så sent. Eller så skulle jag bara skyddas från det fasansfulla religiösa. De kloka tar rygg på det senare.

Melodifestivalen har helt enkelt varit förbannat viktig. Jag har lyckats samla på mig varenda bidrag som deltagit i den svenska upplagan. Jag har högar av urklipp av artiklar som behandlar spektaklet. Och sedan i samband med att jag själv blev publicerad hade intresset dött. Ett sorgligt antiklimax.

Som medlem av juryn i förra årets final fick jag insyn i hur kontrollerad utgången av finalen är. Föregående inlägg sammanfattar. Det är helt enkelt inte roligt längre.

Vilken är vitsen att svenska folket skall plöja ner miljoner i kostnader för telefonröster när utgången omöjligen kan förändras?

Varför skall man sitta och undra vem som ska vinna? Undra. Hoppas. Rösta. Vi luras engagera oss för att tro att vi har något med utgången att göra samtidigt som vi inte har en aning om hur grunden till seger formas av ett svartbygge i SVT:s lokaler runt om i landet.

Fram till och med förra årets final har jag stenkoll sedan festivalens start på artister, låtar, texter, placeringar och allt möjligt löjligt vetande. Nu bryr jag mig inte nämnvärt. Två av deltävlingarna missade jag. De andra två tappade jag fokus i någonstans halvvägs bortdribblad av löjeväckande röstningsprocedurer.

Jag skall följa kvällens final. Men jag gör det utan större intresse. Tidigare har jag haft mina favoriter. Såklart. Det har varit viktigt vem som vann. Idag har jag bara nästan koll på hela startfältet. Vem som helst får vinna. Det stör mig föga.

Jag har bestulits på en högtid. Som om någon mördat Tomten.

Andra bloggar om schlager, melodifestivalen

Att ta ut segern i förscott…

Någon som såg Dansbandskampen?

Det var en kollega som slängde ur sig frågan som lockade mig att fälla något dräpande. Ibland önskar man att man kanske höll käften. Det här var exakt ett sådant tillfälle. Fast tvärtom. Jag höll käften men önskar att jag istället serverat mig en mycket olustig position.

Fan va jag plötsligt ville sparka på Scotts. Jag skulle kunna låtsas att jag inte sett det. För alla har väl ändå tvingats på kunskapen om Scotts och Larz Kristerz existens? Men jo. Dessvärre. Jag har sett det. Och igen. För det är ändå en fantastisk lyteskomik de bjuder på. Sveriges bästa dansband ska koras och det bjuds på det ena pajasspektaklet efter det andra. Det blir bra skrattretande. Det är som att utse Årets rätt i Etiopien. Det finns ju inte ens någon mat där…

Kollegan är tydligen släkt på något sätt med sångaren i det förstnämnda bandet. Och det sparades föga på superlativen. Hon var stolt på något sätt. Och jag ville inte ta det ifrån henne.

Det löjligaste med Scotts är de jubelscener som följde efter att Christer Björkman avslöjat att han ville erbjuda dem en plats i Melodifestivalen. Inte en tanke på att de kunde ha tilldelats en riktig skitlåt. Bara jubel. Men det konfirmerar bara det som tidigare bekräftats. Dansband är nöjda med vad som helst. Återigen. Skrattretande.

Mer Melodifestival. Markoolio debuterar nästa år. Han gör det smått överraskande med en ballad. 

Markoolio som sångare…

Jag har hört honom sjunga en gång. Då som publikvärmare inför ett av mina egna bejublade framträdanden. Nåväl…

För att ytterligare knyta ihop inläggets olika kapitel… Det var någon slags premiär av föreställning Rickard+Magnus=Sant på Göta Källare. Dansbandskampens jurymedlem Magnus Carlsson. Carlsson sjöng. Engfors mimade. Det var en stor samling så kallade kändisar på plats och efter showen samlades de kring karaokescenen. Markoolio gjorde succé förmodligen enbart tack vare det publikfriande försöket. Jan Johansens Se på mig lät verkligen inget vidare. Direkt efter klev jag upp och levererade världsklass. Såklart. Förlåt Marko…

Jo. Jag har hört honom sjunga ytterligare ett par gånger. Det har knappast låtit bättre…

Men jag är inte det minsta orolig. När det är på riktigt misslyckas Markoolio fan aldrig. Men eftersom Melodifestivalen utvecklats till ett jävla skämt och knappast kan kallas på riktigt står tusenkonstnären helgarderad.

Avslutningsvis. Ursäkta rubriken. Ett år i Göteborg och redan miljöskadad. Eller se det som en hyllning till den gode Oldsberg vars På Spåret ikväll inleder ytterligare en säsong. 

 

andra bloggar om markoolio, kärlekssång från mig, melodifestivalen, melodifestivalen 2009, magnus carlsson, rickard engfors, scotts, larz kristerz, dansbandskampen, dansband, tv, etiopien, svält, mat, göteborg, ingvar oldsberg, på spåret, henrik strömberg

SVT vägrar lära av läxan

För att sammanfatta och avsluta kapitlet ESC 2008…

Aftonbladets läsare vill ge makten åt folket i Melodifestivalen. Aftonbladets läsare är förbannat korkade…

Att vinna Melodifestivalen verkar överhuvudtaget inte ha något värde i sig. Melodifestivalen är bara kvalet till Eurovision Song Contest. För allt som oftast efter vinnaren i Melodifestivalen är korad är inte frågan om rätt låt vunnit. Frågan är om vinnaren verkligen är den som har störst chans att skörda svenska framgångar i europafinalen.

Om det viktiga inte är att en bra låt vinner Melodifestivalen utan att Sverige vinner Eurovision Song Contest skall följande ändringar göras…

1. Gissningsvis har minst 80% av alla som röstar i europafinalen aldrig tidigare hört bidragen. Tävlingen avgörs alltså av sådana som hör låtarna för första gången. Alltså måste det svenska bidraget redan i första stadiet koras av såna som hör låten för första gången. En sex veckor lång tävling är således helt fel melodi…

2. I europafinalen kvittar det fullständigt om vi svenskar tycker att låten borde vinna. Vi får ju ändå inte rösta. Alltså bör de som korar den svenska vinnaren representera europas smak. Lättast bör detta göras via en jury bestående av utvalda delar av europa. Det är bara att inse. Vi svenskar har inte en aning om vad som slår i europa.

Alltså. EN tävling och en europeisk jury, möjligen med öststatsdominans. Detta är ett måste för att åter bli konkurrenskraftigt.

Nu avslutar jag årets avhandlingar och funderingar kring schlager-EM. Trist nog med stor övertygelse om att Björkman åter styr skeppet nästa år och att inget av mina förslag ens kommer att diskuteras. Så vi blir väl åter av korkade svenskar utsedda till storfavoriter och slutar på artonde plats även nästa år… 

Andra bloggar om esc, eurovision song contest, schlager-em, christer björkman, melodifestivalen 

Receptet på svensk ESC-seger

Jag skrev att Perrelli skulle missa finalen.

Det gjorde hon. Hon kom tolva i semifinalen. Men räddades till finalen av den jury som fick utse den tionde finalisten.

Sen blev hon som redan flerfaldigt påpekat inte bättre än 18e i finalen. Men Perrelli var såklart bäst ändå. Så verkar den samlade pressen tycka. För europa har som vanligt fel. Bara i Sverige vet vi vad bra musik är.

Svenska Dagbladets Stefan Malmqvist lipar för frånvaron av den nordiska lojaliteten, trots att alla nordiska tolvor stannade i norden. Och Markus Larsson på Aftonbladet vill ha en jury som avgör tävlingen. Helst skall den nog vara helt svensk. För om Sverige inte vinner så har det såklart gått fel till.

Vi kanske helt enkelt bara ska skicka bättre musik. Musik som europa tycker om. Receptet lyder – avskeda Björkman. Den svenske schlagergeneralen styrde Melodifestivalen med järnhand och manipulerade tävling så gott det var möjligt. Gången krattades väl för Perrelli och hon kunde omöjligen misslyckas vinna.

När Björkman är avskedad och fusk uteslutet skall den svenska Melodifestivalen avgöras av en jury. En jury bestående av europeiska representanter. Några ryssar och jugoslaver samt kanske någon enstaka från västra europa. Vad är det för vits med att låta svenskar avgöra vad som ska lyckas i europa när vi själva sedan inte kan rösta på låten? Det säger sig självt. Det är ju helt idiotiskt.

Låt östeuropa avgöra Melodifestivalen. Det är enda sättet att åter bli konkurrenskraftiga i sammanhanget.

Andra bloggar om esc, eurovision song contest, schlager-em, melodifestivalen, charlotte perrelli, markus larsson, journalister, christer björkman, östeuropa

 

Receptet på svensk ESC-seger

Jag skrev att Perrelli skulle missa finalen.

Det gjorde hon. Hon kom tolva i semifinalen. Men räddades till finalen av den jury som fick utse den tionde finalisten.

Sen blev hon som redan flerfaldigt påpekat inte bättre än 18e i finalen. Men Perrelli var såklart bäst ändå. Så verkar den samlade pressen tycka. För europa har som vanligt fel. Bara i Sverige vet vi vad bra musik är.

Svenska Dagbladets Stefan Malmqvist lipar för frånvaron av den nordiska lojaliteten, trots att alla nordiska tolvor stannade i norden. Och Markus Larsson på Aftonbladet vill ha en jury som avgör tävlingen. Helst skall den nog vara helt svensk. För om Sverige inte vinner så har det såklart gått fel till.

Vi kanske helt enkelt bara ska skicka bättre musik. Musik som europa tycker om. Receptet lyder – avskeda Björkman. Den svenske schlagergeneralen styrde Melodifestivalen med järnhand och manipulerade tävling så gott det var möjligt. Gången krattades väl för Perrelli och hon kunde omöjligen misslyckas vinna.

När Björkman är avskedad och fusk uteslutet skall den svenska Melodifestivalen avgöras av en jury. En jury bestående av europeiska representanter. Några ryssar och jugoslaver samt kanske någon enstaka från västra europa. Vad är det för vits med att låta svenskar avgöra vad som ska lyckas i europa när vi själva sedan inte kan rösta på låten? Det säger sig självt. Det är ju helt idiotiskt.

Låt östeuropa avgöra Melodifestivalen. Det är enda sättet att åter bli konkurrenskraftiga i sammanhanget.

Andra bloggar om esc, eurovision song contest, schlager-em, melodifestivalen, charlotte perrelli, markus larsson, journalister, christer björkman, östeuropa

 

Så går det när man fuskar

18e plats…

Min enkla hälsning till alla uselt pålästa journalister som bevakat festivalen…

Vilken tur att alla nordiska länder var med i finalen så vi fick en massa tolvor gratis…

Min enkla hälsning till Christer Björkman…

Så jävla rätt åt dig. Fuskaren förtjänar inte bättre. (läs – regisserat resultat)

Andra bloggar om esc, eurovision song contest, schlager-em, charlotte perrelli, christer björkman, melodifestivalen, fusk, journalister

Perrelli missar finalen

Det är mycket möjligt att Sverige missar finalen av Eurovision Song Contest för första gången sedan 1976 då artiststrejken stoppade den svenska festivalen. Perrelli må vara bland favoriterna hos vadhållarna. Det är ju Sverige som bekant varje år. Även The Ark. Så det är inte mycket värt.

Konkurrensen är stenhård. Och Perrellis bidrag är duktigt överskattat. Med tanke på myglet ( läs – Rosenblom och Aftonbladet) i Melodifestivalen så hoppas jag på något vis att rättvisa skipas och Perrelli får packa sin väska redan ikväll.

Min betygsättning av kvällens bidrag…

(5) Schweiz – En underbar italiensk ballad som efter första refrängen övergår i underbar italiensk pop. Jo då, italienskan samlar många poäng här. Lägg det till en bra låt och rimligen borde Schweiz återfinnas i segerstriden. Jag är dock inte så övertygad om att det fungerar i övriga Europa.

(5) Danmark – All night long andas lite skörden av det frö som Olsen Brothers sådde med sin vinnare Fly on the wings of love och som sedan fortsatte med Rollo & Kings Never ever let you go. Det här faller jag för så lätt. Men det är inte längre år 2000 och jag har en känsla av det här är iskallt utanför norden.

(4) Island – Islänningarna låter lite som Fame men i eurodiscoschlagerkostym. Många poäng att vänta från norden samt möjligen Holland och Belgien. Det räcker till final men där når de utan tvivel en sämre placering än förtjänat.

(4) Ukraina – Ett av flera bidrag som liknar Hero. Perrelli tror att det faktum att hon bär en silverklänning två låtar innan ukrainskan fäller avgörande. Blondiner… Detta bidrag är mycket starkare. På alla sätt. Dessutom en öststat.

(4) Albanien – Spännande lite trollsk ballad med stor refräng av en fantastisk sångerska. Mycket förvånande ett av tävlingens minst betrodda bidrag. 

(4) Vitryssland, Makedonien

(3) Turkiet, Tjeckien

(3) Sverige – Snygg produktion och förmodligen återigen proffsigt framfört. Men det händer för lite. Inte alls klar finalist.

___________________________________________________________________________________

(3) Malta
(2) Ungern, Cypern
(1) Litauen, Georgien, Portugal
(0) Lettland, Kroatien, Bulgarien

Strecket skiljer topp tio från övriga. Jag låter detta stå som mina tips. Perrelli hänger löst. Till slut får hon ändå plats på listan. Möjligen kan de lettiska piraterna, kroatiska 75 cent eller Maltas märkliga låt om vodkan slå sig in på listan över finalister. Och inte helt omöjligt på bekostnad av svenskt deltagande i finalen…

Andra bloggar om esc, eurovision song contest, melodifestivalen, charlotte perrelli, paolo meneguzzi, simon mathew