Hey stoopid

Det var ett jävla gnäll om Göteborgsvarvet. I flera inlägg avhandlade jag mitt yttersta missnöje. Ilska, hån, rost och blod…

Bara några dagar senare har jag nu totalt ignorerat att avgiften helt omotiverat höjts med femtio kronor till ännu mer skrattretande 445 kronor.

Undrar om rostfria säkerhetsnålar ingår i höjningen..?

Jag har inte på något sätt ändrat uppfattning. Jag tycker fortfarande att det är en jävla skittävling. Och avgiften har höjts. Och jag har betalat. Nästan ett år i förskott…

På radion spelas Alice Cooper… Hey stoopid.

andra bloggar om göteborgsvarvet, ilska, hån, löpning, halvmarathon, alice cooper, hey stoopid

Åtminstone bättre än Kallur

Det kan tyckas löjligt att älta det där loppet…

Hur fan orkar han sitter någon och undrar.

Göteborgsvarvet var ett jävla nederlag. Ett hånfullt nederlag. Slitsamma träningspass, försakad annan tid och noggranna förberedelser. Mentalt tung glykogentömning, tradig kolhydratladdning och påfyllning av vattendepåer. Det är inte så jävla lätt att lägga bakom sig och ”komma igen”.

”Kom igen…” sa någon. Vad då ”kom igen”??! Dra åt helvete.

Det är ett jävla projekt med alla förberedelser. Lägg till detta allt som försakas. Allt som får stå tillbaka bara för att det inte passar in i planen. Människor jag borde ägnat mer tid. Saker jag borde ha gjort.

Man planerar, försakar och skapar förutsättningar för att lyckas. Sen sitter det några jävla clowner och inte ger en möjligheten. Några som upprepade gånger ljuger om förbättringar och om att ha gått deltagarna till mötes om en trängselfattig tävling. Allt de gör är att utöka antalet deltagare och ta mer betalt och dessutom skryta om hur stora och bra de är…

Det är väl frivilligt att delta? Jo då. Men ska jag förmoda att de ljuger när de hyllar sina förbättringar?

Jag ska på intet sätt jämföra mig med någon elitidrottare men jag vill ändå ställa två besvikelser bredvid varandra.

Susanna Kallur var en av favoriterna till guldet i OS i somras. Massiva förberedelser och höga förväntningar. Som jag. Höga förväntningar om än av annan kaliber och om inte massiva förberedelser så åtminstone ganska omfattande för att samtidigt bära ett heltidsjobb. Ivägen för Kallur stod en häck. Ivägen för mig en jävla massa häckar. Bredarslade flodhästar. I Kallurs fall tillhör det hennes idrott. I mitt fall bara ett uselt arrangemang. Kallur har sig själv att skylla. Jag skyller på arrangören.

Ett helt land led med och tyckte synd om Kallur. Var det så synd om henne? Fick hon inte bara skylla sig själv? Hon kan ju knappast planerat sitt lopp utan en tanke på häcken.

Fokusera på det positiva påpekade någon i en kommentar till tidigare inlägg. Det positiva… Vad skulle det vara? Att jag tog mig i mål. Jippi…?

Men ändå, det var ju mer än vad Kallur klarade av.

intressant om träning, löpning, göteborgsvarvet, planering, familj, susanna kallur, friidrott, os, flodhästar, häck

Ilska nyckel till rekord

Det kanske inte var så smart. Faktiskt inte det minsta genomtänkt.

Men jag var tvungen. Jag var så förbannad. Jag var tvungen att få det ur mig.

Jag är fortfarande förbannad sedan Göteborgsvarvet. I fredags gjorde jag mitt första löppass sedan hånet lördagen 16 maj.

Som resultat av någon slags GI-diet som startade efter varvet hade jag inte ätit nämnvärt med kolhydrater på fem dagar. Den här dagen hade jag knappt ätit överhuvudtaget. Inte heller druckit något förutom några koppar kaffe. Nästan hela dagen hade jag suttit framför datorn. Jobbat, slösurfat och spelat spel med dottern.

Kvällen kom och med den det planerade passet. Ont i ryggen, allmänt trött och ganska hungrig. Jag borde ha följt planen och genomfört ett lugnt längre pass. På sin höjd. Kanske till och med avstått. På intet sätt hade jag skapat förutsättningar för ett kvalitativt pass. Inte heller brydde jag mig om att värma upp.

Bara ilska drev mig. Jag gick hemifrån för att ställa mig på startlinjen femtio meter hemifrån och ge mig av. Jag ville bevisa för mig själv att jag var i form för de mål jag hade satt till Varvet.

Jag har en ganska backig asfaltsslinga på 11,5 km som fungerar som formmätare. Det säger sig självt. All inverkan jag lyckats åstadkomma borde ha fällt ett negativt utslag. Så blev det inte. Den tid som jag gjorde förra sommaren innan mitt nuvarande personbästa på halvmaran krossades med 55 sekunder. Med en ordentlig uppladdning känns det som om jag hade slagit det med två minuter. Jämförbart med en tid på Göteborgsvarvet på 1.31.

Smart? Vem bryr sig? Nu har jag anledning att göra er uppmärksamma på att formen är utmärkt. Och att jag har fog för gnället.

Andra bloggar om löpning, halvmarathon, göteborgsvarvet, gi, uppladdning, målsättning

Varvet bjöd på det bästa – rost och blod…

Jag känner mig inte riktigt klar med gnället om Göteborgsvarvet.

Men så går det när de slår sig för bröstet och påstår att de är störst, bäst och vackrast. Då förtjänar de all skit som möjligen går att gräva fram.

Nu handlar det om materialet arrangören förser oss med. Det som vi tvunget måste använda.

Nummerlappen skall fästas på bröstet. Man gör det med de säkerhetsnålar arrangören bifogar nummerlappen. Mina nålar var begynnande rostiga. Svetten verkar sedan haft förödande konsekvenser på stålet som börjat rostat något alldeles jävligt under loppet. Det får givetvis till följd att mitt helt nya vita linne nu har fläckar av rost på. Trots att jag tog bort nålarna redan tio minuter efter målgång.

Det kostar 400 att delta i loppet. Förslagsvis tar ni ut ytterligare en femma så att vi kan få rostfria nålar i fortsättningen. Störst, bäst och vackrast och rostiga säkerhetsnålar…

Tidtagningen sker med ett chip som kan fästas på olika ställen på deltagaren. Det kan sitta i nummerlappen eller i en plastpryl som du fäster i snörningen på skon. På varvet skall denna plastpryl fästas med kardborrband runt smalbenet. Tanken att bära detta styva och lite kantiga band kändes inte alls bekväm då värmen gjorde att jag ville ha strumpor utan skaft. Men så tänkte jag att loppet som är störst, bäst och vackrast omöjligen kan använda sig av tvivelaktigt material.

Efter tio kilometer kände jag hur bandet började skära in i huden och i mål blödde jag runtom där bandet suttit. Nu ser det mest ut som om någon kapat benet på mig och återfäst det. Ett sött litet minne från världens största, bästa och vackraste halvmarathon…

Ute på banan serveras vatten och sportdryck från Enervit. Enervits muggar är dock av så pass dålig kvalitet att det känns som om man dricker ur ett kuvert. Helt omöjligt att få mer i munnen än i ansiktet. Precis som det ska vara i världens största, bästa och vackraste halvmarathon…

Rostiga säkerhetsnålar som förstört material för 400 kronor, tidtagningsvariant som skurit blödande sår runt smalbenet och sportdryck i muggar omöjliga att dricka ur. Att addera till den uppenbara och redan omnämnda trängseln. Världens största, bästa och vackraste halvmarathon… Jag vet inte. Det kanske är jag, men jag får inte ihop det…

intressant om göteborgsvarvet, halvmarathon, löpning, skryt, nummerlapp, säkerhetsnål, tidtagningschip, enervit, vätskekontroll

Varvet ett hån – igen…

Ilskan har svalnat en aning.

Dock kan jag inte låta bli att förvånas av arrangörens respektlöshet mot deltagarna. Man är jävligt kaxig och påstår sig vara världens största halvmarathon. Utan att alls bry sig det minsta om att skapa förutsättningar för det.

Trängseln är alldeles jävlig. Att jag startade i grupp 3 jämfört 16 förra året gjorde föga skillnad.

Som parad vore det ett bra arrangemang. Som världens största halvmarathon är det uselt.

Matts Olsson skriver en lustig krönika i GT. Göteborg är bäst i världen stönar han samtidigt som han vaxar delfinen och uppmanar stockholmarna att stoppa upp Stockholm Marathon i arslet. Störst, bäst, vackrast. Det må i år ha blivit störst vad gäller löpare som tagit sig  i mål. Samtidigt är det världens smalaste halvmarathon. Så… Bäst? Hur fan då?

Jag skrev samma sak förra året och fick en massa skit för det. Det är ju för fan en folkfest, väsnades någon Örgryte-supporter som av naturliga skäl sällan uppskattar tävlingsmoment. Om det nu är en folkfest och inte alls en tävling… Varför klockar man deltagarna? Vad gör kenyanerna där? Varför koras svenska mästaren? Varför finns det startgrupper överhuvudtaget? Varför startar inte alla samtidigt?

För tre veckor sedan i Kungsbackaloppet öppnade jag första kilometern på 4,03. I lördags var jag uppe i gräs och lera och sprang så snabbt trängseln tillät och öppnade på 4,45…

Endast 41091 av 53848 anmälda kom till start. Om ytterligare 12857 startat… Hur i helvete hade det sett ut då…?

Andra bloggar om göteborgsvarvet, halvmarathon, friidrott, folkfest, stockholm, stockholmare, göteborg, matts olsson, gt

Resultat Göteborgsvarvet

På begäran…

Tiden var ju inte i närheten av de 1.32 jag siktade på. Det har sina förklaringar. Dock lyckades jag nå målet topp 3000. 3735 placeringar högre upp i resultatlistan jämfört med förra årets plats 6227. Dessutom förbättrade jag tiden från förra året med 6,52 även om jag missade mitt personbästa på distansen med 1,06.

Min klocka visade 1.35,49 och den SMS-service med mellantider som tillhandahölls levererade sluttiden 1.35,49. Märkligt nog har arrangören lyckats fantisera ihop en ny tid…

Nu siktar jag på att göra under 1.30 i någon liten tävling och därmed rättvist nå en bättre startplats i nästa års varv.

Andra bloggar om göteborgsvarvet, halvmarathon, mellantider, prevas

I mål… Aningen förbannad

Världens största halvmarathon skanderas det i varje hörn och varenda jävel med mikrofon upprepar helvetet.

Världens största halvmarathon… Vad fan är vitsen när det går på världens smalaste bana? Förra året startade jag bland flodhästarna längst bak så det är klart att det skulle bli trångt. Ändå lyckades jag jobba till mig en tid som tog mig upp i startgrupp 3. Vad fan hjälpte det?

Vad är det för joker som seedar det här loppet? Det gick så långsamt så att det var pinsamt och efter två kilometer passerade jag om folk som gick… De första elva kilometerna var bara ett jävla trippande och sick-sackande. Start, stopp, hit, dit, vänster, höger, armbåge här och en där.

Det dröjde elva kilometer innan man kunde ta ut steget men då hade jag redan förlorat så mycket tid att det inte gick att reparera.

Sluttid: 1.35,49 Placering: Inte publicerat än. Hittas senare här.

Om arrangören och staden nu ska slå sig för bröstet, vara så förbannat uppblåsta, kalla sig världens största och dessutom ta ut en anmälningsavgift på 400 kronor så får de fan se till och spärra av lite större ytor.

Jag är inte klar med mitt gnäll så jag återkommer i ämnet. Var så säker.

Andra bloggar om halvmarathon, göteborgsvarvet, göteborg, flodhästar

Inför Göteborgsvarvet

Då var det start om knappt tre timmar och helt ärligt känns det sådär. Det var inte alls lätt att få i sig någon frukost. Möjligen är det någon slags nervositet som jävlas med mig. Dessutom ser det ut att bli jävligt varmt. Hur som helst. Det går nog över.

Här har jag sammanställt lite information kring loppet med fokus på mig. Håll till godo.

Via länken nedan finner du en videofilm som tar dig genom den 21,1 kilometer långa banan.

Se filmen från banan

Vill du ha mina mellantider per sms alltefter jag passerar kontrollerna gör du så här…

Sms:a GV 9652 till 72700

Tjänsten stöds av Telia, Telenor, Tele2 och Tre. Kostnad 25 kronor per beställning, plus ordinarie SMS-taxa.

Nedan historik och målbilder för att ha något att jämföra mellantiderna med.

GV2008 är tiderna från varvet förra året, PB är personbästat på distansen från Prinsens Minne i Halmstad förra året. Mellantiderna är skattade efter sluttiden och antagandet konstant fart. Mål – Ok, känns kanske lite väl tufft men ändå något jag kräver av mig själv för att vara nöjd. Mål – Bra, känns omöjligt men det är målet på distansen den här säsongen.

Förra året hamnade jag på plats 6000 någonting. I år är drygt 53000 anmälda och siktet är ställt mot topp 3000.

Resultat från årets lopp kommer att publiceras här.

Andra bloggar om göteborgsvarvet, halvmarathon

En jävla blandning

Det växlas flitigt nu mellan de inte så besläktade ämnena Göteborgsvarvet och Eurovision Song Contest. För den icke invigde förmodligen förbannat förvirrande. För er lyckliga andra bara självklart.

När det drar ihop sig blir det alltmer intressant och det ter sig självklart att engagerat bevittna och analysera. Festivalen lever vidare. Trots allt.

Och så var det löpningen och jakten på egna drömgränser över asfalt. Nytt halvmarathon imorgon och siktet är självklart inställt på nytt personbästa.

Samtidigt som jag formulerar målsättningen inför morgondagen sitter jag och lyssnar på bidragen i festivalens final och formulerar några tankar kring dem.

Uppdaterar imorgon med målbild och analys. Så om ni planerar att följa mig i varvet eller kanske vill läsa hur bidragen i festivalfinalen låter återkommer ni imorgon. Välkomna.

Andra bloggar om halvmarathon, göteborgsvarvet, eurovision song contest

Förbannade vatten

Göteborgsvarvet närmar sig.

För 19 dagar sedan sprang jag Kungsbackaloppet. Ett halvmarathon som jag hyfsat snabbt skakade ur benen.

Tre dagars vila och sedan har det varit full satsning på varvet. Under 11 dagars hård träning har fokus legat på hårda intervallpass och lugna distanspass.

I söndags gjorde jag sista tunga jobbet. 6×1900 i 4.03 min/km-tempo. 60 sekunders vila mellan seten på vilken jag tvingades förflytta mig 70 meter för att nå rätt startposition. 1900meter kan låta märkligt. Det har sin anledning. Jag hade sparringpartner, en gammal triatlet som är mig överlägsen. Han sprang 2000-ingar och för att hålla det matchlikt fick jag 100 meters handikapp. Mycket nöjd lyckades jag hålla undan de fem första seten men passerades den sjätte.

En bra avslutning på  en bra uppladdning. Vila två dagar och minimerat kolhydratintag och igår ett sista lugnt pass för att tömma glykogendepåerna. Nu blir det mest kolhydrater. Och vatten. Och vatten. Det är fan det värsta med löpningen. Att man ska behöva dricka så förbannat mycket vatten.

Förra året startade jag som debutant i sista startgrupp. De gravida flodhästarna till trots tog jag mig då upp till stargrupp 3. Starttid 14.18 istället för närmare 16.00 ifjol. Vilket betyder att jag kommer att gå i mål i år tidigare än vad jag startade förra året.

Andra bloggar om löpning, halvmarathon, göteborgsvarvet, träning, kolhydratladdning, vatten, flodhästar

Göteborgsvarvet ett förbannat hån

Jag skrev igår att jag skulle återkomma i ämnet Göteborgsvarvet och det usla arrangemanget.

Jag vet inte om jag orkar. Listan skulle bli för lång för att fortfarande kunna kalla det blogginlägg. Jag ska försöka göra det kortfattat.

45000 skulle ha kommit till start. Det skulle banan klara av. Till start kom bara 33000. Det klarade banan inte av. Åtminstone när de högfärdiga göteborgsjävlarna inte orkar seeda mer än de 1000 första.

Ta till exempel Gösta Nyquist som intervjuades av TV4. Han har fyllt 70 och gjorde med tanke på sin ålder en mycket hedersvärd insats ifjol när han sprang på 2.53,31. Men… Jag sprang halvmaran i Stockholm på 1.35,30. I går startade Gösta 42 minuter före mig. Med startnummer 31162. Jag hade 52618. Alltså möjligen ytterligare 20000 deltagare före mig med en sluttid knappt under tre timmar… På en bana två meter bred…

Hur fan tänker de?

TV4 Sport sände ett sammandrag av loppet i kväll. Där nämndes att arrangören varit noga med att gå löparnas önskemål om ett trängselfattigt lopp till mötes. De hade vad? Vilket förbannat hån! Varför placerades då jag och ett par hundra andra snabbare löpare än jag bakom kassaskåpskyrkogården?

Kan någon förklara logiken?

Folkfest? Klang och jubel? Det är inte det minsta festligt att sicksackandes promenera 21 kilometer och det är svårt att jubla över tiden i mål. Och de 30 orkestrarna som skulle kanta banan. Var höll de hus?

345 kronor betalar man för eländet. Och arrangören har råd att spärra av så mycket som bredden av en skogsstig genom Göteborg. Ska man stoltsera med att vara världens nästa största halvmarathon kan man väl begära att det görs en liten ansträngning för att leva up till det?

Nästa år satsar de på 60000 deltagare. Lycka till…?

Kanske inte så kortfattat men jag lyckades skrapa på ytan av min besvikelse.

Andra bloggar om göteborgsvarvet, halvmarathon, göteborg

Göteborgsvarvet ett förbannat hån

Jag skrev igår att jag skulle återkomma i ämnet Göteborgsvarvet och det usla arrangemanget.

Jag vet inte om jag orkar. Listan skulle bli för lång för att fortfarande kunna kalla det blogginlägg. Jag ska försöka göra det kortfattat.

45000 skulle ha kommit till start. Det skulle banan klara av. Till start kom bara 33000. Det klarade banan inte av. Åtminstone när de högfärdiga göteborgsjävlarna inte orkar seeda mer än de 1000 första.

Ta till exempel Gösta Nyquist som intervjuades av TV4. Han har fyllt 70 och gjorde med tanke på sin ålder en mycket hedersvärd insats ifjol när han sprang på 2.53,31. Men… Jag sprang halvmaran i Stockholm på 1.35,30. I går startade Gösta 42 minuter före mig. Med startnummer 31162. Jag hade 52618. Alltså möjligen ytterligare 20000 deltagare före mig med en sluttid knappt under tre timmar… På en bana två meter bred…

Hur fan tänker de?

TV4 Sport sände ett sammandrag av loppet i kväll. Där nämndes att arrangören varit noga med att gå löparnas önskemål om ett trängselfattigt lopp till mötes. De hade vad? Vilket förbannat hån! Varför placerades då jag och ett par hundra andra snabbare löpare än jag bakom kassaskåpskyrkogården?

Kan någon förklara logiken?

Folkfest? Klang och jubel? Det är inte det minsta festligt att sicksackandes promenera 21 kilometer och det är svårt att jubla över tiden i mål. Och de 30 orkestrarna som skulle kanta banan. Var höll de hus?

345 kronor betalar man för eländet. Och arrangören har råd att spärra av så mycket som bredden av en skogsstig genom Göteborg. Ska man stoltsera med att vara världens nästa största halvmarathon kan man väl begära att det görs en liten ansträngning för att leva up till det?

Nästa år satsar de på 60000 deltagare. Lycka till…?

Kanske inte så kortfattat men jag lyckades skrapa på ytan av min besvikelse.

Andra bloggar om göteborgsvarvet, halvmarathon, göteborg

Och i mål…

Arrangören av det här spektaklet kan dra åt helvete.

Göteborgsvarvet. Vilket jävla skämt…

De är jävligt kaxiga och påpekar att varvet är världens näst största halvmarathon. För att man ska leva upp till det kanske man ska låta bli att ha stora delar av banan som bara är två meter breda. Eller åtminstone seeda fältet så att man slipper bli ståendes på flera ställen för att en hord gravida flodhästar kollapsat och blockerar vägen.

Återkommer med detaljer i ämnet imorgon. Nu ska jag iväg och grilla. Och trycka i mig något drickbart. Vad som helst, bara det är alkohol i.

Stort tack till de vänliga själar som stod och hojtade glatt och livligt på mig längs banan.

Sluttiden 1.42,42 får väl anses acceptabel under rådande omständigheter. 

Det trasiga knät gör ont. Förbannat ont. Men jag tog mig i mål utan att vara det minsta trött. Det är väl det minsta man kan begära. Att man ska få vara trött efter ett halvmarathon.

Just nu är jag både förbannad och till viss mån lite nöjd. Märklig känsla.

Andra bloggar om halvmarathon, göteborgsvarvet, göteborg, löpning

Till start

Nu bär det av mot Slottskogsvallen.

Jag startar i sista startgrupp som går ut kvart i fyra. Jag har ett par olika uppgifter om antalet deltagare. Men nummerlapparna går från 1 till 53000 så låt oss förmoda att det är 53000 till start. Jag har ingen aning men möjligen sticker jag ut hakan lite väl långt när jag hoppas komma bland de 20000 bästa. Möjligen kommer det bli så förbannat trångt i början av loppet att jag tvingas gå en längre sträcka. Det är min största farhåga.

Banan är mycket tyngre än Kungsbackaloppets bana och jag vet inte vad banan och mina knän tillåter för tid. 1.40 är kanske väl optimistiskt. 

Glöm inte beställa mina melantider och sluttid via Göteborgsvarvets SMS-tjänst.

Skriv… GV 52618 (GV mellanslag startnummer) – Skicka till 72700

Tjänsten kostar 25 kronor och returnerar mellantider vid 5, 10 och 15 kilometer samt sluttid. Varje SMS innehåller förutom mellantid även genomsnittlig kilometertid samt klockslag för beräknad målgång.

Andra bloggar om göteborgsvarvet, löpning, halvmarathon

Run Rosenblom, Run!

Så här började det. (läs – Snart singel?)

Skägget är kvar. Tre veckor gammalt nu. Jag har fått några kommentarer kring inlägget från bekanta. Men ingen verkar ha noterat vad bilden egentligen föreställer. Så jag repriserar…

Antingen är jag bara förbannat lik Tom Hanks eller så passar jag så lika förbannat bra i skägg att det inte alls väckte någon som helst reaktion.

Hur som helst måste det vara ett fantastiskt kollage. Extra nöjd känner jag mig över att ha gjort det i Paint… Ja, det programmet är minsann inte så finessrikt. Med tanke på det måste det kallas något av ett mästerverk…

Jag tror jag kan ha lovat Kärleken att raka av skägget efter målgång i Göteborgsvarvet. Men det är ju fantastiskt snyggt.

Så… Va fan… Jag tror jag behåller mitt nya skägg.

Andra bloggar om skägg, slutspelsskägg, göteborgsvarvet, paint, kollage, tom hanks, forrest gump, mästerverk

Run Rosenblom, Run!

Så här började det. (läs – Snart singel?)

Skägget är kvar. Tre veckor gammalt nu. Jag har fått några kommentarer kring inlägget från bekanta. Men ingen verkar ha noterat vad bilden egentligen föreställer. Så jag repriserar…

Antingen är jag bara förbannat lik Tom Hanks eller så passar jag så lika förbannat bra i skägg att det inte alls väckte någon som helst reaktion.

Hur som helst måste det vara ett fantastiskt kollage. Extra nöjd känner jag mig över att ha gjort det i Paint… Ja, det programmet är minsann inte så finessrikt. Med tanke på det måste det kallas något av ett mästerverk…

Jag tror jag kan ha lovat Kärleken att raka av skägget efter målgång i Göteborgsvarvet. Men det är ju fantastiskt snyggt.

Så… Va fan… Jag tror jag behåller mitt nya skägg.

Andra bloggar om skägg, slutspelsskägg, göteborgsvarvet, paint, kollage, tom hanks, forrest gump, mästerverk

Mellantider till mobilen

Det råder tydligen förvirring om hur man bäst följer mig i Göteborgsvarvet. Så här följer ett par rekommendationer.

För mina fans på plats…

Arrangören tipsar om publikplatser

För mina fans annorstädes…

Ta del av Göteborgsvarvets SMS-tjänst.

Skriv… GV 52618 (GV mellanslag startnummer) – Skicka till 72700

Tjänsten kostar 25 kronor och returnerar mellantider vid 5, 10 och 15 kilometer samt sluttid. Varje SMS innehåller förutom mellantid även genomsnittlig kilometertid samt klockslag för beräknad målgång.

Fan… Inte nog med att man ska springa. Man ska styra med allt annat också…

Andra bloggar om göteborgsvarvet, resultatservice

Hoppas den glade fan dog

Väldigt mycket handlar om Göteborgsvarvet nu.

Uppdatering av status… Knät känns ok nu. Inte bra. Det kommer förmodligen göra förbannat ont på söndag. Men det besvärar mig inte så mycket nu mer än att man kan bita ihop och låtsas att smärtan inte finns där. Sviterna efter tanden som drogs är små och skall inte heller besvära mig. Den senaste influensaliknande sjukdomen har ebbat ut. Det finns något som minner om en förkylning men som bara dyker upp då och då. Det är inte helt tillfredsställande.

Men att avstå finns inte…

Så nu laddas energidepåerna. Vätskebalansen optimeras. Och jag söker nå någon slags koffeinabstinens.

Ju närmare start jag kommer desto mer besviken blir jag över att jag inte fått möjlighet att förbereda mig. Nåväl. Det går ju fler tåg, som någon överdrivet positiv jävel påstod. Hoppas han blev påkörd av det där jävla tåget…

Andra bloggar om löpning, göteborgsvarvet, skador, uppladdning

Hoppas den glade fan dog

Väldigt mycket handlar om Göteborgsvarvet nu.

Uppdatering av status… Knät känns ok nu. Inte bra. Det kommer förmodligen göra förbannat ont på söndag. Men det besvärar mig inte så mycket nu mer än att man kan bita ihop och låtsas att smärtan inte finns där. Sviterna efter tanden som drogs är små och skall inte heller besvära mig. Den senaste influensaliknande sjukdomen har ebbat ut. Det finns något som minner om en förkylning men som bara dyker upp då och då. Det är inte helt tillfredsställande.

Men att avstå finns inte…

Så nu laddas energidepåerna. Vätskebalansen optimeras. Och jag söker nå någon slags koffeinabstinens.

Ju närmare start jag kommer desto mer besviken blir jag över att jag inte fått möjlighet att förbereda mig. Nåväl. Det går ju fler tåg, som någon överdrivet positiv jävel påstod. Hoppas han blev påkörd av det där jävla tåget…

Andra bloggar om löpning, göteborgsvarvet, skador, uppladdning

Hur i helvete går det?

Så hur i helvete går det undrar kanske vän av ordning.

Jag tänker på min medverkan i Göteborgsvarvet. Uppladdningen har minst sagt kantats av besvär.

Trasigt knä. Sjukdom, sjukdom, sjukdom. Avlägsning av tand. Allt elände har resulterat i att träningen i stort sett stått stilla. En alltför lång tid. Jag sprang Kungsbackaloppet för tre veckor sedan. Det är också närapå det enda jag gjort räknat sedan slutet av januari.

Farsgubben undrade igår och frågan formulerades på sådant sätt att han visste svaret och bara sökte bekräftelse på att jag inte skulle starta. Men det är segare virke än så i den här jäveln.

Jag trotsade tandvärk och inte helt försvunna influensasymtom och gjorde ett träningspass i lördags. Det kändes egentligen inget vidare. Dryga halvmilen var riktigt jobbigt. Toppen. Verkligen. Det är ju ändå så mycket som en fjärdedel av Göteborgsvarvet. Det går nog bra det här…

Igår var jag ute igen. Dubbla sträckan och redan kändes det mycket bättre. Åtminstone rent uthållighetsmässigt. Knät gjorde ont nu. Och det andra knät börjar visa samma symtom.

Två pass på två dagar. Det är ett under med min historia att jag inte blivit sjuk. Och att mina knän inte gör mer ont än de gör.

Bara fem dagar kvar till start. Att jag kommer till start råder det inga som helst tvivel om. Men några större förhoppningar på att göra under 1.35 som jag siktade på i vintras lever knappast kvar…

Andra bloggar om löpning, skador, göteborgsvarvet, halvmarathon

Hur i helvete går det?

Så hur i helvete går det undrar kanske vän av ordning.

Jag tänker på min medverkan i Göteborgsvarvet. Uppladdningen har minst sagt kantats av besvär.

Trasigt knä. Sjukdom, sjukdom, sjukdom. Avlägsning av tand. Allt elände har resulterat i att träningen i stort sett stått stilla. En alltför lång tid. Jag sprang Kungsbackaloppet för tre veckor sedan. Det är också närapå det enda jag gjort räknat sedan slutet av januari.

Farsgubben undrade igår och frågan formulerades på sådant sätt att han visste svaret och bara sökte bekräftelse på att jag inte skulle starta. Men det är segare virke än så i den här jäveln.

Jag trotsade tandvärk och inte helt försvunna influensasymtom och gjorde ett träningspass i lördags. Det kändes egentligen inget vidare. Dryga halvmilen var riktigt jobbigt. Toppen. Verkligen. Det är ju ändå så mycket som en fjärdedel av Göteborgsvarvet. Det går nog bra det här…

Igår var jag ute igen. Dubbla sträckan och redan kändes det mycket bättre. Åtminstone rent uthållighetsmässigt. Knät gjorde ont nu. Och det andra knät börjar visa samma symtom.

Två pass på två dagar. Det är ett under med min historia att jag inte blivit sjuk. Och att mina knän inte gör mer ont än de gör.

Bara fem dagar kvar till start. Att jag kommer till start råder det inga som helst tvivel om. Men några större förhoppningar på att göra under 1.35 som jag siktade på i vintras lever knappast kvar…

Andra bloggar om löpning, skador, göteborgsvarvet, halvmarathon

Avlägsen tävling och tandläkarlogik

Mitt knä är sönder.

Mitt träningsläger på hemmaplan under tio dagar som skulle förbereda mig för Göteborgsvarvet tog slut efter ett pass. Sedan slogs jag ner av någon slags influensa som fortfarande inte släppt mig ur sitt grepp.

Som om inte det var nog tvingades jag idag rycka en tand. Det var en trasig jävel som redan kostat mig för många tusenlappar för att det för en tid sedan återigen skulle  vara kul att göra något åt. Så nu fanns längre inga alternativ. Den skulle bort.

Det visade sig vara bra mycket enklare sagt än gjort. Finns det något som inte är det?

I en timme satt jag i skräckstolen. Då hade tandläkaren nästan fått någon slags rörelse i tanden. Käken närapå fastnade i öppet läge. Tandläkaren bad mig vila käken vid ett par tillfällen och stänga den. Det var omöjligt. Den var fixerad i sitt läge. Den tvingades forceras stängd med handkraft. I ytterligare en timme fick jag sitta i den där förbannade stolen.

Och äntligen hade tanden avlägsnats.

Och nu ska jag väl ha ont i flera dagar och tvingas äta värktabletter… Alla ambitioner att springa Göteborgsvarvet får sig en käftsmäll varje dag som passerar.

Dagens nota landade på 1553 kronor. Att lägga till de flera tusen jag redan kostat på samma tand till ingen nytta.

Är det inte förbannat märkligt… Ju sämre en tandläkare är desto mer får patienten betala… Ju mer tid man får offra och ju mer man får lida desto mer måste man betala…

Toppen. Verkligen. 

Andra bloggar om skador, sjukdom, tandläkare, göteborgsvarvet, löpning, omvänd logik

Tveksamma förberedelser

Om än tillfrisknande så ännu sjuk, ett inte helt kontrollerat alkoholintag igår, en frukost bestående av inte mycket mer än några koppar kaffe och sedan ett par timmar på balkongen i påfrestande sol.

Inte märkligt att vätskebalansen är försvinnande låg. Och plötsligt har ett närmast osmakligt begär infunnit sig. Dubbla pizzor är kanske inte nog. Man kan tro att jag givit upp Göteborgsvarvet.

Au contraire. Au contraire… Alla brister i förberedelserna kompenseras av det för var dag allt snyggare skägget…

Andra bloggar om göteborgsvarvet, skägg, slutspelsskägg, vätskebalans

Tveksamma förberedelser

Om än tillfrisknande så ännu sjuk, ett inte helt kontrollerat alkoholintag igår, en frukost bestående av inte mycket mer än några koppar kaffe och sedan ett par timmar på balkongen i påfrestande sol.

Inte märkligt att vätskebalansen är försvinnande låg. Och plötsligt har ett närmast osmakligt begär infunnit sig. Dubbla pizzor är kanske inte nog. Man kan tro att jag givit upp Göteborgsvarvet.

Au contraire. Au contraire… Alla brister i förberedelserna kompenseras av det för var dag allt snyggare skägget…

Andra bloggar om göteborgsvarvet, skägg, slutspelsskägg, vätskebalans

Snart singel…?

Jag har ledsnat på skador och oändligt återkommande sjukdom.

Ett väl genomfört Göteborgsvarvet är i uppenbar fara. Det gör mig förbannad.

Jag yttrar mitt missnöje mot eländet genom att börja anlägga något slags slutspelsskägg. Som när man går in i ett slutspel och inte rakar sig förrän det är över. Uppladdningen började på allvar i söndags. Så blev jag sjuk igen. Då började mitt slutspel. Över är det först om jag går i mål med värdig tid i halvmaran runt Göteborg.

Nu ger jag fan i att raka mig. Det går bra. Så jävla jobbigt är det ju inte. Man låter bara bli ett av dagens måsten. Det enda problemet är att det kliar så förbannat förklarade jag för Kärleken.

Och är FULT!! fyllde hon snabbt i… Jag vill inte vara din då. Raka dig!

Mitt slutspelsskägg blir mitt marathonskägg, eller halvmarathonskägg om man ska vara noga. Något slags skägg likt Forrest Gumps löparskägg. Med den skillnad att han inte gjorde annat än sprang och inte hann raka sig. Jag springer ingenting nu och har all tid i världen att raka mig.

Men ändå. Jag gör det inte. Hur mycket hon än ber… 

Så Kärleken, här har du den nya Rickard Rosenblom… Din eller inte…

 

Andra bloggar om löpning, träning, göteborgsvarvet, skador, slutspelsskägg, skägg, halvmarathon, forrest gump

Tvivelaktigt poserande på röntgen

Så var jag då och röntgade mitt trasiga knä igår.

Det är en avancerad del. Knät alltså. Det förstår man när det krävs sex plåtar. Det var inte utan att man nästan kände sig som en fotomodell när jag befalldes inta olika ställningar. Trist nog var jag nog inte tillräckligt noga med att leverera mitt mest bländande leende förrän de sista bilderna.

Jag tror att framförallt den sista plåten när jag tvingades ned på alla fyra i någon slags parterr eller en förberedande doggy-style-pose, vilket man vill, kan bli något alldeles extra i någon tvivelaktig reklamkampanj…

Nåväl… Jag tror inte att röntgenplåtarna kommer att visa något fel. Åtminstone inte vad jag kunde se. Och jag är väl som vilken läkare som helst. Jag kan ordinera vila och jag kan ta betalt för det. Däremot kan jag stava och det är väl där det brister…

Svar om en vecka.

Göteborgsvarvet närmar sig med galopperande hastighet…

Andra bloggar om löpning, göteborgsvarvet, halvmarathon, skador, knäskador, röntgen, läkare, fotomodell

Antioxidanter en bluff

Den där stenhårda träningsperioden, eller vad jag nu kallade den… Det gick sådär. Redan igår, andra dagen i nämnda period, slog någon slags feber klorna om mig.

Jag blir fan sjuk efter varje träningspass. I vanliga fall är det halsont. Nu är det lyxvarianten av det samma. Halsont all inclusive. Nästäppa, rinnande ögon och feber.

Det är något allvarligt fel på mitt immunsystem. De där antioxidanterna jag trycker i mig verkar inte ha någon större effekt…

Andra bloggar om löpning, göteborgsvarvet, sjukdom, immunsystem, antioxidanter

Med sikte på Göteborgsvarvet

Idag är det 20 dagar kvar till Göteborgsvarvet.

Förberedelserna har som tidigare påpekats inte varit något vidare. Det är inte så förbannat mycket att göra åt. Tidigare målsättningar får stå åt sidan. Nu handlar det bara om att göra det så bra som möjligt.

Det trasiga knät stör mig inte så mycket i löpningen om det är överdrivet väl bedövat med liniment. Men efter passet värker det gärna ett par dagar vilket gör att träningsdosen inte kommer i närheten av den önskade. Läkare har skrivit diagnosen Runners knee och utfärdat remiss till röntgen. Ingen idé i att spekulera i resultatet av det. Bättre att bita ihop, låta det göra ont och hoppas på det bästa.

Förra lördagen kan man påstå att satsningen mot Göteborgsvarvet inleddes via en halvmara i form av Kungsbackaloppet. Knät kändes inget vidare i ett par dagar och nästa pass blev ett snabbare pass över 6 kilometer i tisdags vilket gjorde knät än mer illa däran.

Det blev vila i fyra dagar och först idag kom jag ut igen. Backintervall stod på schemat. Knät kändes ok och jag klarade av att pressa ur mig varenda droppe energi. Sammantaget mycket nöjd.

Nu går jag in i en period av två veckors stenhård träning och hoppas att knät tillåter åtminstone tio pass. Sedan fem dagars vila för att vara fräsch till Göteborgsvarvet.

Men att det får flyta på som önskat är väl mer lögn än möjligt…

Andra bloggar om löpning, göteborgsvarvet, skador

Så här i efterhand…

Innan loppet surrade någon tanke i huvudet om att sikta på att ta sig i mål. Det var tänkt som ett träningspass inför Göteborgsvarvet.

Utan förberedelser förutom en väl genomtänkt frukost och med ett knä som förmodligen bara ska vila sig friskt kändes det som en sund inställning.

Trots att jag är dåligt tränad tvivlade jag aldrig på att jag skulle orka ett halvmarathon. 21 kilometer är ändå inte mördande långt. Men med ett trasigt knä borde det ändå kunna vara tillräckligt långt för att kunna ställa till problem. Och att mitt knä skulle hålla kunde jag bara hoppas på. Utifrån det var jag inte helt säker på att jag ens skulle ta mig i mål.

Men att vila sig fri från en skada finns inte. Antingen opererar man och börjar rehabilitera eller så kör man. Och är det tävling så är det. Står man på startlinjen så gör man det inte för att komma i mål. Möjligen i ett ultralopp över 75 kilometer men inte i ett halvmarathon. Man står där för att göra det så jävla bra som möjligt.

Jag tog mig i mål. Märkbart besviken. Men efter att ha värderat alla variabler snart två dygn efter målgång måste jag ändå känna mig hyfsat nöjd.

Men målet att göra Göteborgsvarvet under 90 minuter känns avlägset…

Andra bloggar om löpning, skador, halvmarathon, kungsbackaloppet, göteborgsvarvet

Kanske inte min bästa idé…

Min satsning mot att ett en gång göra ett riktigt bra halvmaraton går inget vidare.

Mitt första lopp, Stockholm Halvmaraton 2006, gav mig mersmak. Kanske främst för att ett möjligen tvivelaktigt upplägg kostmässigt gav mig ett närmare krampaktigt håll efter sju kilometer och jag fick nöja mig med 1.42.47 i mål.

Efter det gjorde jag en satsning för att komma under 90 minuter i samma lopp året därpå. Det gick åt helvete. Tidigt i mars diagnostiserades fel på mitt hjärta och jag gick med mer eller mindre dödsångest i närmare fem månader. Förbannat olustigt helt i onödan. Det var inget annat än kotor och skit som låg fel och som en kiropraktor fixade på några minuter. Träningen tog vid men fem månader hade gått förlorat. Det blev fyra veckor hård träning som avslutades med en veckas förkylning. Ändå lyckades jag göra 1.35.30, sju minuter bättre än året innan.

I år har siktet i första hand varit inställt på Göteborgsvarvet, 17 maj. Ett halvårs vikarierande i barnomsorgen har dock satt sina spår… Jag har varit mest förkyld hela tiden och träningspassen har varit väldigt få och alldeles för korta. När jag för närmare två månader sedan skulle ta tag i det på riktigt gick vänster knä sönder. Jag vet inte vad det är som är fel men ont gör det.

Så uppladdningen till Göteborgsvarvet har även det varit uselt. Några få pass över 5 km har det blivit de två senaste veckorna. Bara 5 km för att inte överanstränga knät. Innan det hann jag nog bara springa milen vid ett tillfälle i år.

Med det i åtanke ter sig idén jag fick tidigare i veckan helt urbota korkad. För att kompensera bristen av träning fick jag för mig att springa Kungsbackaloppet imorgon.

Träna inför ett halvmarathon med att springa ett halvmarathon. Och dessutom göra det så gott som otränad. Och med inte helt kurrant knä. 21 kilometer på asfalt. Kanske inte min bästa idé. Men, va fan…