Tiger Woods och kraschen
Vill man vara lustig skulle man kunna påstå att Tiger Woods slog sin driver out of bounds.
Och det är inte utan att man undrar om han körde en Golf.
Det råder vad det verkar stora tvivel kring vad som verkligen hände. Det är tyst och väldigt hemligt. Inte ens polisen verkar få förhöra stjärnan. Man skulle kunna säga att Woods tiger…
andra bloggar om tiger woods, golf
Fanfanfan…
Uppdatering av löparstatus.
Jag insjuknade i slutet av oktober. Någon slags halsinfektion tvingade mig att pausa. Jag kände mig inte riktigt sjuk. Inte så där utslagen. Men ändå. Ett ofrivilligt uppehåll. Alla halsåkommor skall behandlas med allvar.
Nu hade jag förvisso planerat ett längre uppehåll från löpningen i november och tävlingarna var avklarade så det var väl inte hela världen. Några dagars vila så skulle jag snart vara igång igen och kunna fokusera på styrka under löpvilan.
Jag fyllde år och presenterna gick i löpningens tecken. Ett vindställ, en IR-mottagare så att jag äntligen skulle kunna koppla upp pulsklockan mot datorn och en generös del kontanter. Kontanter som snart förvandlats till Jack Daniels Running Formula och en kalender som blir en perfekt träningsdagbok. Jag lyckades lokalisera min naprapat som bytt arbetsgivare och hittade även en återförsäljare av världens bästa liniment lagom till att mitt stift tagit slut.
Och snart skulle jag vara åter i träning. Allt rullade på nästan oförskämt jävla bra.
Efter två veckors sjukdom och återhämtning började jag känna mig bättre och beslöt mig för att låta det nya vindstället göra debut. Mycket lätt runda. Halvmil i 5:30-tempo. Dock lite oroväckande hög puls. Jag avslutade med den sedvanliga nedjoggingen. Efter sju minuter hade inte pulsen gått ner överhuvudtaget. Jag började gå och först då men alldeles för sakta sänktes pulsen.
Jag blev smått orolig och krävde klartecken för att våga fortsätta. Så dagen därpå uppsökte jag läkare. Jag gick därifrån med tunga steg och direkt till apoteket för att hämta ut nyligen utskriven antibiotikakur…
Helvetet från exakt samma tid förra året repriserades i skallen. Filmmusik. Thåström. Fanfanfan.
Förra året med start nästan samma datum åkte jag på första penicillin-kuren. Sedan åt jag antibiotika i stort sett nonstop i drygt fyrtio dagar, tillbringade ett halvt dygn på Östra Sjukhuset för noggrann tillsyn och misstänkt hjärtmuskelinflammation och blev nästan kvar för övervakning varefter jag spenderade ytterligare en månad för att återfå krafter efter alla kemikalier.
Nu befarar jag en repris. Det blev totalt ett fyra månaders långt uppehåll då. Nu är jag uppe i en månad och känner mig ganska nöjd med det. Det räcker nu.
Men… Skulle det inte bli bättre?
Jag tyckte väl egentligen inte att det var så akut med ett byte av förbundskapten i fotbollslandslaget. Om det inte vore för en spelares skull. En enda spelares skull. Skulle vi byta förbundskapten skulle vi bli av med honom. Äntligen. Så, visst. Byt förbundskapten. Jag står faktiskt inte ut längre.
Det gick så jävla mycket åt helvete som det bara kunde gå. Vi fick ny förbundskapten. Men Anders Svensson försvann inte. Snarare tvärtom. I Erik Hamréns första elva har han blivit lagkapten… Helt ofattbart. Ett sju år gammalt frisparksmål är tydligen fortfarande tillräckligt för att platsa i blågult.
Den som förväntade sig ett nytt fräscht grepp om landslaget lär känna sig lurad. Det gör jag. När man inte trodde det kunde bli sämre så kom Hamrén och bevisade motsatsen. Erik Hamrén har inte ens debuterat och jag vill redan ha tillbaka Lars Lagerbäck…
andra bloggar om fotboll, landslaget, förbundskapten, anders svensson, lagkapten, erik hamrén, lars lagerbäck
Handeln styr Melodifestivalen
I torsdags presenterades Årets julklapp… Spikmattan. Resultatet av det dröjer inte. Melodifestivalen presenterade idag sin andra joker. Håll i er nu… Salem al Fakir.
Allt hänger ihop på ett nästan skrattretande sätt.
andra bloggar om spikmatta, melodifestivalen, joker, salem al fakir, hui, spikmatta
Dolph och Darin en väntad duo
SVT har börjat släppa bomberna kring Melodifestivalen. Tidigare presenterades första jokern och i förra veckan programledarna i festivalen. Snabbt la jag pusslet och i flera dagar har jag väntat spänt på att någon ska lösa gåtan. Det går vad det verkar inget vidare. Så i vanlig ordning blir det jag som får bära Sherlocks hatt.
Dolph Lundgren är programledare i år. Tillsammans med Måns Zelmerlöw. Och Darin är den hittills enda avslöjade jokern i år. De har naturligtvis inget gemensamt. Eller? Jo då. Kolla klippen…
När Zelmerlöw inte kunde medverka i reklamen fick MQ nöja sig med flickvännen Marie Serneholt som då blev joker redan förra året men till Melodifestivalen lyckas nu SVT genomföra grundidén.
Och tittar man närmare på det så blir det ännu mer intressant. Nyfiken på resterande jokrar? MQ radar upp nomineringarna…
Dogge Doggelito har skrivit en av årets låtar. Jessica Andersson sägs vara klar som medverkande. Och det är förvisso bara rykten, men rykten som viskar om A camp med Nina Persson som en av jokrarna. Osannolikt? Visst. Men i sammanhanget lustigt.
Lägg därtill superskrällen Andreas Wilson som överraskar med stort sångmässigt i reklamen och en efterlängtad comeback av textkungen Wille Crafoord och festivalen blir möjligen något att se framemot även i år.
En festival som verkar bli en längre version av MQ:s julkampanj 2008.
andra bloggar om svt, melodifestivalen, joker, programledare, dolph lundgren, måns zelmerlöw, mq, reklam, marie serneholt, dogge doggelito, jessica nadersson, a camp, nina persson, andreas wilson, wille crafoord
Favorit i repris
Ja, jag vet. Jag har lagt ut den här videon ett par gånger förut. Den kan dock aldrig publiceras för ofta.
Tjejen och gänget tog resan till Ullared imorse. Det ska ju va så bra i Ullared. Och plastpåsarna är tydligen jävligt billiga. Frågan är vad det spelar för roll om det är stängt… där det skulle va så bra…?
andra bloggar om ullared, peter wahlbeck
Hockeycoachkopian sjuk när exfrun hånar Ekberg
Anders Bagge ligger hemma sjuk och medverkar inte i kvällens avsnitt av Idol. Kanske inte så konstigt att han vill gömma sig bara strax efter att detta underbara klipp börjat florerat på nätet…
Säg… Är det inte lustigt likt Niklas Wikegård…? Jo. Men det är Anders Bagge. Och ja, även med vetskapen om detta är det svårt att se det.
Ulf Ekberg från Ace of Base ersätter. Enligt Laila Bagge för att han ”är den enda som kan göra det”. Va? Den enda som kan göra vad? Sitta och babbla en massa strunt om ingenting alls…?
Då blir man ju smickrad, säger Ekberg.
Jaha…? Smicker biter minsann inte på Ekberg. ALLT biter på Ekberg.
Du, Ekberg, fan va skönt det har varit att slippa höra nåt från Ace of Base på tio år eller vad det är.
Då blir man ju smickrad, säger Ekberg…
andra bloggar om idol, idol-juryn, anders bagge, laila bagge, niklas wikegård, ulf ekberg, ace of base, smicker
Spikmattan årets bakmaskin
Officiellt tillkännagavs det först igår. Men den uppmärksamme noterade det redan i början av september.
Handelns Utredningsinstitut, som jag då kanske lite klantigt kallade Handelsakademin, har bestämt sig. Årets julklapp blir en spikmatta.
Precis som jag mycket träffsäkert påpekade den 5 september. Någon som behöver någon annan högst väsentlig information om framtiden?
andra bloggar om handelns utredningsinstitut, årets julklapp, spikmatta
Ett par misslyckade Sandahler
Robin Söderling besegrade ryssen Davydenko i den fortsatta jakten på en plats i tennisens slutspel. Robin har nu nått kvartsfinal men behöver nå minst final för att kunna göra anspråk på en av de åtta platserna.
Ett annat stort tennisnamn figurerar nu i en polisanmälan. Björn Borg Footwear har mörkat och ljugit om de otillåtet höga halter gift som återfinns i en av deras produkter. Sandalen i fråga har nu återkallats från butikerna.
En annan sandal som led nederlag idag… Adam Sandahl Grupp. Frontfiguren satt i SVT:s morgonsoffa som en av återstående tre kandidater i Melodifestivalens moment Webjokern. Jag vill tro att han gjorde någon slags karikatyr på sig själv och visade upp ett smaklöst ohyfs men samtidigt även en överlägsen charm. En love-to-hate-and-hate-to-love-typisk figur som jag måste påstå att jag älskar.
Sandahl misslyckades trots en storslagen kampanj med en låt som skulle få pöbeln att rösta på deras låt. Vinsten gick till ett bidrag i vilken refrängen är resultatet av ett magsjukt neandertalarpar.
På den ytterst eminenta och i det närmaste oklanderliga melodifestivalbloggen Schlagerpinglan påtalade jag tidigt i en kommentar att den här sortens tävling aldrig kan vara rättvis. Bästa låten kan inte koras så här.
Jag var en grinig jävel som sammanfattat skulle hålla käften. Sen gick det ett par dagar och snart tyckte alla som jag. Med det undantaget att alla tryckte gasen i botten och använde ord som fusk och var förbannade och just sådär jävla griniga som jag påstods vara men inte var i närheten av.
Smått förnöjt ler jag. Såklart.
Dessutom mycket nöjd med att helt okrystat ha fått in mina favoritämnen tennis och melodifestivalen i samma inlägg…
andra bloggar om tennis, robin söderling, björn borg, adam sandahl grupp, svt, melodifestivalen, webjokern, mist, schlagerpinglan
En gala jag redan glömt
Fotbollsgalan.
Fantastiskt vad lite man kan få uträttat på två timmar.
Väldigt lite underhållning. Överhuvudet taget väldigt lite gala. Vad annat att vänta när vår enda världsstjärna Zlatan någon timme innan deklarerat sitt tvivel inför fortsatt landslagsspel? Han har väl som jag påpekade i förra veckan förstått att han har spelat sitt sista mästerskap.
Och nu…! Adam Alsing slog på stora trumman som för att presentera något alldeles extra. Han slängde ur sig alla möjliga utmärkelser som vunna mästerskap, kungamedaljer och en brittisk riddarorden. Det var en storslagen presentation och nu väntade man sig en fantastisk entré. Och så rullade en minuterlång video och salen reste sig och levererade en ovation till en man som inte brydde sig om att vara där…
Årets mål.
Hur fan går det till när de nominerar kandidaterna? Hårdast skott vinner? Det är sällan någon finess över målen som kandiderar som Årets mål. Varför tittar de inte på alla mål? Hur låter det när de får uppdraget? Ta något mål från de två första omgångarna, något mål från de två sista och så blundar ni och tar ett från damallsvenskan för jämställdhetens skull. Resterande 500 mål däremellan? Skit i dem. Vem bryr sig? Det är Fotbollsgalan…
Tobias Hyséns näst sista mål nominerades. Inte för att det var snyggast. Utan för att det föll inom ramen för vad nomineringsjuryn orkar gå igenom.
Emil Johansson vann väl rättvist av de nominerade. Men helt ärligt. Och även från en svartgul… Att Tobias Hyséns andra mål hemma mot Kalmar inte ens var nominerat är ett skämt. (6:25 in i klippet)
Det några sekunder långa inslaget där Reinfeldt stegade upp och avlossade högersläggan var längre än hyllningen av svenska mästarna. Dessutom verkade den löjligt korta hyllningen endast vara en ursäkt för Jessica Almenäs att lite för många gånger få säga Tack mannen.
Hela galan är bara en soppa. Hur i helvete kan Jos Hooiveld och Olof Mellberg vara nominerade till samma pris? De bär inte samma nationalitet och spelar inte i samma liga. Antingen arrangerar man en gala för Allsvenskan. Eller för svenska fotbollsspelare. Nuvarande cirkus är helt löjligt ointressant.
Och han som la grunden till det svenska VM-kvalfiaskot fick pris som bästa mittfältare…
andra bloggar om fotboll, fotbollsgalan, allsvenskan, zlatan, adam alsing, henrik larsson, årets mål, tobias hysén, emil johansson, fredrik reinfeldt, aik, jessica almenäs, jos hooiveld, olof mellberg, kim källström
Rättvis dubbel och Blåvitt har fått nog
SM-guld. Cup-guld.
En klassisk dubbel.
Det hann väl inte gå mycket mer än en kvart innan guldet i stort sett var klart. Åtminstone hade lugnet infunnit sig. Tendensen var klar. Guldet skulle bärgas.
Det enda orosmomentet var väl att mannen med pipan möjligen skulle kunna gå på någon av kärringen Sebastian Erikssons alla löjeväckande dåliga försök att filma till sig fördel.
Roligast var det i första halvlek när Eriksson på offensiv planhalva tar sats för att sätta in en tackling, missar helt och hållet, tappar balansen och faller handlöst. Alla moment utan att någon egentligen är i närheten. Sedan syns Eriksson ligga och vrida sig i vad som verkar vara dödssmärtor. Lite för länge för att bara vara en reaktion. Plötsligt springer han sedan omkring som om ingenting hänt…
Det är Sebastian Eriksson. Och det är Carlos Valderrama.
Och sen är det ju hysteriskt roligt att läsa alla kommentarer på GP om att domaren skulle ha brutit i slutet för huvudskada. I vanlig ordning låg Sebastian Eriksson och vred sig i simulerade dödssmärtor. Att till och med IFK Göteborg, och framförallt Kim Christensen, själva valde att ignorera sin lagkamrat väljer den blåvita skaran att blunda för.
Skandal skriker de på GP. Domaren skulle ha blåst av. AIK skulle ha spelat bollen ut över sidlinjen. Men att Kim Christensen tidigare satte igång spelet med Eriksson döende bara ett par meter ifrån honom var tydligen oväsentligt…
Det är möjligt att Eriksson inte filmade den här gången. Det kan ha hänt att Eriksson krockade med en insekt och fick ont. Men så mycket som Eriksson filmar har jag full förståelse för att domarna till slut ledsnar och skiter i honom. Som sensmoralen lyder i den gamla sagan… Never cry wolf.
Guld och guld. Inget är så rättvist som fotboll.
andra bloggar om fotboll, aik, blåvitt, ifk göteborg, svenska cupen, kim christensen, sebastian eriksson
Ölfest och hemlängtan
Bara sju kvar i Idol.
Eddie Razaz har figurerat i tre av fyra utröstningsdueller. Det krävs inget tyngre intellektuellt artilleri för att förstå att det krävs något extra för att Eddie ska klara sig kvar mycket längre. Man tar för givet att Eddie ägnar stort fokus åt varje enskilt moment som kan fälla avgörande.
Varje veckofinal ska bära något slags tema. Kvällens tema är Världens bästa låtar. Inte så lustigt i sig. Men utifrån urvalet förbannat lustigt.
Så vad har mannen med kniven mot strupen valt? Utifrån temat sett möjligen det sämsta valet någonsin i Idol. Något av det mest mediokra som spelats in. Jag tror inte Eddie ens fått godkänt om temat varit Världens tio tusen bästa låtar.
If you’re not the one av Daniel Bedingfield. Knappast en av världens bästa låtar. Hemlängtan?
Annars levererar Aftonbladet den lustigaste rapporten kring årets Idol. Tidningen skriver om idolernas ölfest. Det var Tove. Och Calle. Och två öl. Inte så mycket fest. Inte så mycket öl.
andra bloggar om idol, eddie razaz, tove styrke östman, daniel bedingfield, musik, calle kristiansson
3500 kronor för varje Idol-audition…?
Att dansbandsklicken överhuvudtaget tar sig själva på alltför stort allvar är knappast något nytt. Men nu har det fan brunnit i röven på det inavlade Malung och Strängnäs.
SVT:s Dansbandskampen anklagas för att inte ersätta deltagarna korrekt. Dansbanden deltar i en tävling och ersätts med vad jag i sammanhanget tycker är generöst, 1500 per band. Veckans clown, Musikerförbundets Jan Granvik, ryter till och menar att banden skall ersättas med 3500 per medlem plus ersättning för resor.
Någonstans läste jag om ett gäng på 50 dansare som minsann skulle ställa in sin resa till Strängnäs som någon markering mot ersättningen. Jättearga var de. Och så satte de sig med sina löständer av trä och spelade banjo…
Det talas om avtalsenliga löner. Men hur i helvete kan ett deltagande i Dansbandskampen förväxlas med arbete?
En sak ska tilläggas. En viktigt detalj som dessutom skänker historien viss komik tillika heder åt utsatta grupp. De som nu påstås få för lite betalt verkar vara de enda som är ok med det. Och det är inte så att de gärna jobbar gratis. De inser att detta är en tävling och att de via programmet erhåller ovärderlig marknadsföring.
Ersättningen för oss handlar om ett reklamvärde för mångmiljonbelopp, säger Jan Lindberg i Date.
Reklamen är värd mycket mer för oss, säger Conrad Bohman i Gamblers.
Det tragikomiska resultatet av svängomen som Granvik och fansen bjuder upp till blir att de som ska låtsas företräda dansbandens intressen och fansen som ska supporta i slutändan stjälper dem. Förra årets tvåa Scotts strutsade omkring som ett hobbyband och har efter tävlingen deltagit i Melodifestivalen, fått släppa sina två första plattor och fakturerar idag enligt uppgift hundra tusen för en spelning.
Nu erbjuder Jan Granvik banden 3500 per medlem i utbyte mot ett avhopp. Han vill köpa loss banden från Dansbandskampen och förneka dessa halvdana musiker en chans att tjäna stora pengar. Låt oss vrida tillbaka tiden och fråga medlemmarna i Scotts vilket de väljer…
Det är värt att upprepa. Dansbandskampen är en tävling och ska fan inte förväxlas med arbete.
I första avsnittet deltog ett gäng tondöva loppiskostymer och orsakade med största sannolikhet ett brutalt tittartapp. I rimlighetens namn borde de få böta. Att de sju överhuvudtaget skulle lyckas kvittera ut ens en sjundedel av 24500 som ersättning för en tvålåtars spelning är så skrattretande att jag skulle behöva valium för samma slant för att lyckas förgöra den hysteriska skrattsalvan.
Cia Hedenström, projektledare på produktionsbolaget Baluba, försvarar ersättningsnivåerna.
Vi anser att det här är en tävling, det handlar inte om regelrätta artistarvoden och det är helt frivilligt att vara med.
Och därmed tycker jag att Cia har avslutat det här tramset. Det är en tävling, ej att förväxla med arbete. Det är frivilligt och banden har tecknat gällande avtal. Och framförallt. Banden inser att de deltar i en tävling och är tacksamma för den ovärderliga reklamen.
Men tvärtom. Det verkar långt ifrån avslutat. Jan Granvik trummar på med ögonbindel.
Och Jan Granvik… När du ändå är igång. Slå en signal till TV4. Skrik skandal och kräv ett arvode på 3500 kronor plus ersättning för resa till varje människa som deltar i Idols audition. Lycka till.
andra bloggar om svt, dansbandskampen, dansband, musikerförbundet, jan granvik, date, gamblers, scotts, cia hedenström, baluba, idol
Zlatan har spelat sitt sista mästerskap
Erik Hamrén är klar.
Trots det tidigare förbannat osmidiga initiativet som resulterade i strandade förhandlingar har Lagrell lyckats teckna kontrakt med en stolt och tacksam förbundskapten.
Men… Vad för slags magiker är Hamrén? Förbundet skriver på sin hemsida…
Parterna är nu eniga om att Hamrén kvarstår som huvudtränare för Rosenborg fram till 31 augusti 2010, då han övergår att på heltid leda det svenska landslaget över kvalet till VM i Brasilien 2014.
Han tar över landslaget på heltid samtidigt som kvalet till EM 2012 i Polen och Ukraina inleds. Vad för slags garantier har Hamrén lurat i Lagrell som är skäl nog att ignorera ett mästerskap som möjligen skulle vara Zlatans sista?
Blåvitt missar cupfinalen och GP hyllar myntkastning
Ara Abrahamian tog åtminstone emot sin medalj. Att han sedan lämnade den ifrån sig är av mindre vikt. Ara drabbades av ett av olympiska historiens största hån och hade den giltigaste av anledningar att protestera.
IFK Göteborg brydde sig inte ens om att ta emot sina medaljer. Av ingen anledning egentligen. De ville bara inte. Inte heller gav de några intervjuer.
Ett synnerligen uselt uppträdande. Disciplinnämnden har utfärdat straff för mindre. Nu borde de träffas för ett nytt sammanträde.
Veckans clown, IFK Göteborgs klubbdirektör Seppo Vaihela var enligt uppgift tydligen besviken efter matchen.
Jag hade hoppats att fotbollen skulle segra. Det tycker jag inte att den gjorde.
Jag vet inte vad clownen Seppo överhuvudtaget menar. Förlorade fotbollen för att AIK-fansen sprang in på planen för att fira guldet? Precis som Kalmars fans gjorde förra året och Göteborgs fans själva gjorde för två år sedan. Men att se sitt eget ansvar i den bristande säkerheten är tydligen helt avlägset för clownen. Undrar om han varit lika besviken om IFK vunnit och deras egna stormat planen…
Att AIK:s fans sprang in för att fira guldet var det besvärliga. Inte att IFK:s fans kastade mynt på Mutumba.
De firande supportrarna kan vänta sig böter rapporterar GP. Gällde det även Kalmars fans förra året? Och IFK:s 2007? Eller är det enbart AIK:s fans? Han eller hon som kastade mynt på Mutumba får… medalj??? GP skriver en jävla massa skit om matchen. Och genom att inte nämna anfallet på Mutumba tar jag för givet att de står bakom det och hyllar det.
På lördag skulle cupfinalen spelas. AIK skulle slå IFK Göteborg och säkra dubbeln. Nu blir de mästare i kavaj. Om Ara kunde stängas av och förlora sin OS-medalj förtjänar Blåvitt åtminstone samma behandling.
andra bloggar om fotboll, sm-guld, aik, ifk göteborg, blåvitt, ara abrahamian, seppo vaihela, myntkastning, martin mutumba, gp, cupfinalen
SM-guld
Och Daniel Tjernström fick avgöra.
Som Lisa Ekdahl sjöng…
Det är en saga alltför god för att vara sann.
andra bloggar om sm-guld, aik, lisa ekdahl, daniel tjernström
Fotboll är bäst på TV
Fotboll är bäst på tv.
Jag är inte alltid överens med Thomas Bodström. Nästan aldrig. Men vi håller båda på AIK.
Jag växte upp på Råsunda under 80-talet när Bodström figurerade i AIK:s backlinje. Då gick jag på varenda match. Vill minnas att Bodström vid något tillfälle påstått att fotboll gör sig bäst på TV. Där är vi också överens.
Jo, jag får en massa skit för det. Fotboll ska ses på plats påstår antagonisterna. Jag offrar gärna stämningen till förmån för repriser och framförallt för att kunna se bättre. Dessutom har jag ingen större lust att attackeras av stenar.
Och varför skulle inte fotboll på TV vara ok? Varför gör de skillnad på underhållning? Folk ränner en massa på bio. Teater på TV. Men teater live då? Misstänker att förespråkarna av live-underhållning med stämningen som främsta skäl hänger förvånansvärt sällan på Dramaten…
Jag slipper frysa. Jag slipper köa för ölen.
Det vore förbannat roligt om Bojan får avgöra.
Snart avspark. Nu är det mest ångest. Jag väntar mig en lång och olidlig mållös längtan efter slutsignalen.
Facebook-idioterna och ICA-Jerry
Jag har lyckats eliminera det värsta av förkylningen. Men när den nu ändå drabbat mig, slagit ut mig och nu bara hänger kvar alldeles för lite för att fortfarande kalla mig sjuk men ändå för mycket för att utan farhågor våga snöra på mig löparskorna så passar jag på att låta den lilla vintervilan ta vid.
Således inte mycket löprelaterat att rapportera om.
Istället äter jag nu alldeles för mycket choklad och tittar på tv. Det har funnits ett par bloggtexter. Men de var möjligen för elaka. Jag har blivit en jävla fegis… Det är ett helvete vad en enda födelsedag kan göra.
Så jag låter det vara.
Det är märkligt hur korkade folk är. Facebook är ett stort skyltfönster av idioti. Framförallt de varningstexter som pöbeln kopierar in i sina statusrader.
Godkänn inte en Rolf Ingdahl Jensen som vän!!!!! Han är en hacker. Om dina vänner tillför honom till sina listor kan han ockå hitta dig och hacka dina Data ID. Kopiera detta meddelande och skriv den som status så alla dina vänner kan se och kopiera det!
Fan. Folk har helt och hållet förlorat sin förmåga att ens fundera över att nyttja ett kritiskt tänkande. Men det är klart. I deras eländigt sorgliga försök att vinna tävlingen flest vänner får man väl förstå att de glatt godkänner vad fan som helst. Men helt ärligt. Det är klart att det inte finns någon som heter Rolf Ingdahl Jensen…
Så i en sån här tid där det kritiska tänkandet tydligen har upphört att existera sprids nu en ny statusrad, det underbara hånet mot idiotin tillika räddningen för de försvarslösa.
ADVARSEL! HVIS DU FÅR MAIL MED BESKJED OM Å STIKKE ET JERNRØR OPP I ROMPA; SÅ LA VÆR Å GJØR DET!! DET ER EN LUREMAIL OG DET GJØR KJEMPEONDT!!! KOPIER OG LIM INN PÅ DIN STATUS OG ADVAR ANDRE!
Jo, det blir som sagt en del tv nu. Det finns få saker som engagerar folk så mycket som just tv. Märkligt nog. Och ännu mer reklamen än programmen vad det verkar. Hur nu det är möjligt. Det blev en jävla uppståndelse när ICA släppte lös sin nya figur Jerry. Nu förstår jag varför. Man hör ju fan inte vad han säger.
andra bloggar om facebook, idioti, statusrad, kritiskt tänkande, reklam, ica, ica-jerry
Min ytterst alternativa Mona-Lisa
25 oktober 2009. Ett ur personlig synvinkel alldeles ypperligt tillfälle att belönas med en extra timme.
Jag minns ett morgonprogram i någon av kanalerna för ett par veckor sedan. Ernst Billgren satt och berättade om sin nya bok. Och något om att genialitet och kreativitet krockar vid 32 års ålder. Jag kan inte exakt återge orden men minns att jag då tolkade det som att om man någonsin skall lyckas med något kreativt så är det vid just nämnda ålder.
Just därför känns det fantastiskt lämpligt att mitt sista dygn i den magiska åldern lyckligt nog är 25 timmar långt.
Dessvärre kan jag inte skryta med några större framsteg idag och det känns minst sagt galopperande bråttom nu. Jag har ett par projekt i korgen under bearbetning. Men vad kan man lyckas fullända på en halvtimme?
Mina absolut sista minuter att lyckas måla en Mona-Lisa, skriva en Don Quijote, tonsätta en Eine Kleine Nachtmusik, regissera en Pulp Fiction, skriva en Life on Mars eller utveckla en relativitetsteori slösar jag alltså bort på ett blogginlägg…
Det är klart man undrar hur det står till…
Multisport och usel casting
Tävlingsprogram på TV är förbannat populära.
På spåret, Robinson, Idol, Jeopardy, Kvitt eller dubbelt, Vem vill bli miljonär och På rymmen är alla exempel på serier som varit eller är långlivade tävlingsprogram för både kända och okända svenskar. Dessvärre verkar inte de bästa programmen lyckas utan får stå över till förmån för skit som Körslaget, Let´s dance och Stjärnor på is.
Jag har de senaste veckorna följt två av de serier som borde rulla mer frekvent. Superstars avgjordes nyligen med fotbollsveteranen Patrik Andersson som segrare. Superstars gick tidigare 1975, sedan 1996 och nu 2009. Hyfsat intervall mellan omgångarna… Jag fick för mig att tanken var att deltagarna skulle vara gamla inte längre aktiva idrottsstjärnor. Men 1975 deltog Ricky Bruch, Kjell Isaksson och Ingemar Stenmark av vilka alla då stod på toppen av sin karriär. Noterbart att Stenmark var tvåa då, vann 1996 och nu 34 år efter första vändan länge deltog i segerstriden.
Superstars… Man undrar hur några av deltagarna ens ägnades en tanke. Som Malin Ewerlöf. Superstar? Och duon Jesper Blomquist och Mathias Fredriksson som ännu var aktiva och kanske inte borde ha deltagit. Det måste vara en av historiens absolut sämsta casting.
Malin Ewerlöf som enda friidrottare när det finns namn som Kajsa Bergqvist, Sven Nylander, Patrik Sjöberg, Erica Johansson och Stefan Holm. Ylva Nowén istället för Pernilla Wiberg. Sedan saknar man givetvis namn som Gunde Svan, Torgny Mogren, Per Elofsson, Paolo Roberto, Stefan Edberg, Mats Wilander, Jonas Björkman, J-O Waldner, Jörgen Persson, Kenny Bräck, Thomas Gustafsson. Glömmer jag någon?
SVT gjorde ett försök att göra ett liknande program tidigare i år. Mästarnas Mästare. Men helt ärligt tycker jag det är roligare att se gamla stjärnorna hoppa höjdhopp hellre än att se dem lägga pussel.
Det andra programmet jag följer är en reprisering av det fantastiska Camp Molloy. En multisportserie som jag tror sändes 2003. Orientering, löpning, cykling och klättring med full packning i djungel och regnskogar i Australien. Sista lag i mål tvingas skicka hem en deltagare varvid något av ett omvänt Robinson inträffar. Den sämsta röstas hem. Det har verkligen funnits tillfällen att rösta hem troliga vinnare men hedersvärt nog behålls de bästa.
Camp Molloy sänds måndag till fredag 1600 på TV4 Sport i åtminstone ytterligare tre-fyra veckor.
Och apropå dessa tävlingsprogram och usel casting startar snart ännu ett i vilket jag själv möjligen var alltför bra för att få medverka. Mer om det i helgen.
andra bloggar om tv, tävlingsprogram, superstars, patrik andersson, ingemar stenmark, malin ewerlöf, jesper blomquist, mathias fredriksson, friidrott, mästarnas mästare, camp molloy, multisport
Döden Plusmeny
Inte nog med kvalförlusten, som åtminstone då för stunden värkte en aning, och min inte helt fantastiska insats på halvmaran. Helgen skulle igår avslutas i ett nästan komiskt potpurri av total misär…
Om man inte är så där överdrivet förtjust i tanken på att dö är I am legend med Will Smith inte att rekommendera. Det hade inte gått mer än en knapp kvart innan jag kände ett obehagligt tryck över bröstet. Hela mänskligheten så när som på Smith hade fallit offer för något virus och förintats och det kändes på intet sätt avlägset.
Filmen tog äntligen slut. Den var jävligt bra. Det var inte det. Men den lämnade en ganska oönskad eftersmak. Vad som brukar vara… slutet gott, allting gott var i det här fallet inte mycket mer än bara… slutet.
Slog direkt över till tv:n för att fylla skallen med något lite mer hoppfullt intryck…
Söndag kväll någon gång innan elva. Ettan… Närbild på en samling människokranium! Tvåan… Utsikt över öken bakom en soldat vid en kulspruta i en helikopter! Trean… Stillbild på kanalens logotyp prydd med Rosa bandet. Cancer…! Fyran… Närbild på foton av ihjälslagna småpojkar! Femman… En hysterisk scen med en massa grönklädda kirurger runt en människropp som förmodligen håller på att dö en jävlig död!
Vad i helvete är det frågan om?
I jakten på att försöka stilla min dödsångest framkallad av filmen möter jag på tjugo sekunder i fem kanaler… Döden, döden, döden, döden och sist men inte minst… Döden.
Det är inte så man skrattar ihjäl sig. Eller, jo. Det gjorde jag nästan. För det blev så hysteriskt olustigt att när jag av någon slags försvarsmekanism brast ut i hypnotiskt skratt, ja, då skrattade jag nästan ihjäl mig.
Återigen. Döden.
andra bloggar om döden, misär, i am legend, film, will smith, tv, krig, cancer, misshandel, dödsångest, skratt
Beslutsångest ny förbundskapten?
Det var väl ändå förbannat väl att vi förlorade mot Danmark. Hur skulle vi annars ha blivit av med Lagerbäck?
Nu är det ett år kvar tills EM-kvalet drar igång och efterträdaren kan i lugn och ro i betydelselösa träningsmatcher forma ett föryngrat och hungrigare lag inför kvalet.
För Lagerbäcks egen del kan man tycka det är synd att han inte la av efter fem lyckade kval utan tvingade sig själv genomlida ett fiasko. Det rimmar dessutom illa med det faktum att han ständigt förnekar viljan att lyckas till förmån för rädslan att misslyckas. Just den egenskapen borde ha fått honom att sluta tidigare.
Och Henke Larsson slutar i landslaget. För sjätte eller sjunde gången… Varför ska vi tro honom den här gången?
Och Anders Svensson tycker att Henke Larsson ska ta över efter Lagerbäck. Han har, enligt Svensson, vad som krävs. Vad är det då som krävs? Beslutsångest?
andra bloggar om sport, fotboll, vm-kval, lars lagerbäck, em-kval, henke larsson, beslutsångest, anders svensson, förbundskapten
Malta, Zlatan och Idol
Intresset kokar inför den så förbannat viktiga VM-kvalmatchen mot Danmark. Frågan är bara vad som är viktigast. Att vinna och närma sig VM eller att förlora och skapa utrymme för en nödvändig generationsväxling?
Spelbolaget Unibet presenterar någon slags lustighet på sin sida. Patrik Ekwall intervjuar en Zlatan som gestaltas av Ehsan Dadiar. Sveriges bästa Zlatanimitatör påstår Unibet. Som ett gäng andra spelbolag håller Unibet till på Malta och man förvånas över att svensk television tydligen inte når lilleputtlandet. Hur har man annars lyckats undvika den fantastiske Robin Paulsson som gör en utomordentlig Zlatan-tolkning?
Döm själva. Vem är bäst? Robin Paulsson eller Robin Paulsson?
Från bland annat Malta och Jihde är steget inte långt till Idol.
Just Malta spelar är en roll i Idols historia. Vilket gör det än märkligare att Malta inte nås av svensk TV. Den ende maltesen som kan stoltsera med någon som helst framgång har ju formats i svensk television. Den lille vidrige fuskaren Kevin Borg. Fuskaren? Jo då. Han mörkade totalt att han var etablerad och redan hade representerat Malta i deras uttagning till Eurovision Song Contest.
Eftersom jag har haft den fantastiskt dåliga smaken att följa Idol tidigare år på bloggen kan jag väl försöka formulera någon fundering om årets upplaga som på allvar inleds idag. Det skulle förvåna mig om inte någon av Erik Grönwall, Tove Styrke Östman eller möjligen underdog Calle Kristiansson vinner.
Men viktigast av allt… När kommer den gamla juryn tillbaka?
andra bloggar om vm-kval, fotboll, zlatan, ehsan dadiar, robin paulsson, peter jihde, malta, idol, idol 2009, idol-juryn, kevin borg, eurovision song contest, idol-juryn, erik grönwall, tove styrke östman, calle kristiansson
En modemiss från 100%
Åtta grader och regn imorgon när starten går.
Men det ska inte hagla. Det gjorde det igår. Man får vara nöjd med det lilla.
Så många fler anledningar att vara nöjd har jag svårt att hitta. Gjorde ett tiotal 250-meters-intervaller i 3:00/km-tempo i måndags. Inget märkvärdigt. Sedan dess är benen ändå tomma. Tomma. Inte stela som i träningsvärk. Snarare en känsla av att göra den sista kilometern i en halvmara. Om och om igen. Men i snart fyra dygn…?
Bland en massa nyttigheter har jag lekt lite på förmiddagen och gjort skäl för namnet på bloggen. Gjorde årets Nutidsorientering. 34 rätt av 35. Ok. Åtminstone EN anledning att vara hyfsat nöjd.
Frågan som skiljde mig från ett fläckfritt resultat? Lustigt nog denna…
Just det… Ingen jävla modeblogg…
andra bloggar om nutidsorienteringen, göteborg halvmarathon
Ängel låter för läskigt
Ishockeyn har som påpekats dragit igång med sin löjligt matchrika cirkus. Men det är inte bara i ishockey det råder någon slags inflation i nedsläpp.
Det utspelar sig även något slags vulkanutbrott av baby-boom i min gamla hemkommun. Världsmetropolen Sundbyberg. Så gott som varenda människa jag känner har nyligen blivit eller ska väldigt snart bli förälder. Och jag har blivit morbror för tredje gången.
Morbror till en liten Simone. Som hon i klassikern Dårfinkar & Dönickar som den gamla fröken i nya skolan lyckas presentera som Simon. Resten är historia. Antecknar under augusti 2016. Ring syster. Flick-flickiga kläder kan vara på sin plats.
Och så var det ett kompisgäng. De oskiljaktiga 79:orna. Jag vet inte hur jag, tre år äldre, hamnade där men jag antar att brorsan fungerade som någon slags länk.
Medan jag, för vad som verkar vara hundra år sedan, förärades med världens vackraste lilla flickebarn höll 79:orna ihop på ett beundransvärt sätt. Jag gjorde ett gästspel då och då i det runt dussinet till antalet starka gänget. Åren gick och de verkade hålla ihop åt vilket jävla håll vinden än vände. Beundransvärt som sagt. Men numer bara sektlikt kusligt. För nu har alla på kort tid fått barn. Hur är det möjligt? Och en massa mil därifrån, utflugen för flera år sedan, ska brorsan också ha barn. Hur är det möjligt? Man frågar sig gång på gång…
Det är ju förbannat praktiskt. Nu kan 79:orna fortsätta hänga. Istället för med en öl i baren, med en nappflaska på öppna förskolan. Är det sådär fantasilöst planerat funderar man? Eller är det resten av tjejerna som avundsjukt tvingat sina killar att skjuta skarpt när väl ett av paren deklarerat sin graviditet?
Hur som helst. Är det ok att kalla sin nyfödda för vår lilla ängel…? Jag vet inte. Jag tycker det låter läskigt. Jag föreställer mig en ängel som den dödes själ som lämnar ett vakande öga över sina kära. Eller som en liten porslinsfigur i ett fönster i Christina Schollins lilla boutique… Vår lilla ängel…? Rysningar…
andra bloggar om ishockey, baby-boom, sundbyberg, dårfinkar & dönickar, sekt, öppna förskolan, avundsjuka, graviditet, ängel, porslinsfigurer, christina schollin
Man vill inte sluta som Ulf Ekberg
Det blir snart svårt att upprätthålla en intressant tråd om löpning. Bla, bla, bla. Det blir lätt förbannat trist. Can I get a hooah…?
Återkommer inom kort. Men först. Bryter av med en kort omvärldsåskådning.
Värld och värld och väää… Vä…stberga… Vä…rdedepå… Vä…nförfrågan…? Kanske. Äh. Omgivningsåskådning.
Det smällde till i besöksstatistiken i onsdags. Anledningen ett två år gammalt inlägg som påpekade skillnaden mellan spanska ryttare och fotanglar. Det vore väl inte mer än rätt om jag också fick dra lite nytta av rånet? Sponsorer sökes. För två dagar sen.
Populära sökord sedan rånet. Spanska ryttare. Och. Fotanglar. Och de kanske mest intressanta. Tillverka fotanglar. Och. Köpa fotanglar.
Facebook. Vad är det frågan om? Fick en sån vänförfrågan från en helt okänd. Noterar senare att vi har några gemensamma ”vänner”. Jag och främlingen. Kollar med ett par och ingen annan verkar veta vem hon är. Men de har bekräftat deras vänskap. Va? Jag är för gammal för sånt här. Jo. Nu vet jag. Facebook går ut på att samla på sig så många jävlar som möjligt som man sedan med löjligt hög frekvens oförklarligt vill uppmärksamma på att man har så förbannat tråkigt att ens enda syssla verkar vara att driva en virtuell bondgård. Och trots det ett par gånger om dagen göra ett quiz för att ta reda på hur lycklig man är…
Jag tror jag ska jobba omvänt. Radera några tveksamma. Varför? Jo. Med minnet av Ulf Ekbergs fest för ett par år sedan till vilken han bjöd sina närmaste vänner. Inte fler än 400. Närmaste? Jooooo. Hur lyckades han skala ner det till den nästan obefintliga samlingen? Ulf Ekberg i Ace of Base. Inte Livets-Ord-pastorn. Sektmedlemmar får väl inte ha vänner? Eller var det Ekman han hette?
Nä. Man vill inte sluta som Ulf Ekberg. Ingen av dem. Hörde om ett par som separerade och hon skulle flytta. Hon bad honom om hjälp med flytten. Han hänvisade till hennes 300 vänner på facebook… Väldigt roligt. Och sant. Och lite sorgligt.
Och AIK är kvar i serieledning i Allsvenskan. Jo då. Vi kan ju knappast hålla ordning på alla pojklag som spelar med för små mål.
Jo. Till sist. Äntligen. Världen. Eller? Vä…llingby? Kändisdjungeln. De påstår sig vara i djungeln. Varför ska vi tro det? För att de säger det. Ok. Om de nu är i djungeln, varför orkar inte produktionen på något sätt skildra det. Ett par kamerasvep är väl fan det minsta man kan begära? De ser ut att vara i djungeln men varje miljö som presenteras är så pass liten att Bygglovs-Willy ensam skulle kunnat slänga ihop det själv på en förmiddag. I kanske Vällingby. Och då fikar han ändå jävligt ofta på en förmiddag.
Jag gillar sån skit man inte behöver följa. Sån man kan gå förbi nångång i kvarten och ändå hänga med i. Sån som när det verkligen börjar hända något tydligen har brutits för reklam… Mikkey Dee verkar förvånansvärt ödmjuk. Och Pippi Långstrump som man älskat så länge är så långt ifrån charmig att lösningen på Palmemordet måste anses nära.
Och som Bengt Grive sa… Och vad är klockan?
andra bloggar om västberga, värdedepå, facebook, fotanglar, farmville, ulf ekberg, ace of base, livets ord, aik, fotboll, allsvenskan, kändisdjungeln, bygglovs-willy, mikkey dee, inger nilsson, bengt grive
Miljömonstret är tillbaka
Igår startade det då. Något slags VM i miljöförstöring. Nåväl. SM åtminstone.
Glöm industriers kemiska avfall och skit. De kan väl ursäktas med att de förmodligen producerar något ändå.
Men. Elitserien i ishockey… 55 omgångar allmänhetens åkning. 330 matcher ingenting. Och sen får ändå nästan alla plats i slutspelet. Det är fan inte mycket till produktion det.
Redan i premiären avverkades en nästan 100 mil, vägavståndet, lång resa enkel väg. Och många fler blir det.
Rögle i Skåne har minst 100 mil till fyra klubbar i serien. Och förhållandet är givetvis det omvända. Och när de sedan ska drabbas samman en onödigt stor mängd tillfällen blir det en jävla massa mil för ingenting. Och hur mycket miljöförstöring producerar en jävla massa mil för ingenting?
I fotbollen använder man sig av en dubbelserie som kröner svenska mästarna. I ishockey möts alla fem gånger. Fem! Den 150 mil långa sträckan mellan Ängelholm och Luleå görs tur och retur fem gånger. Och sen har vi ytterligare 325 matcher för att kora svenska mästarna. Nä, just det. Då först börjar slutspelet. Och bara fyra av tolv lag har försvunnit. Och i värsta fall kan då Rögle och Luleå mötas ytterligare sju gånger.
Och så får jag stryk av grannkärringen när jag råkar slänga ett kuvert i pappersinsamlingen…
Ishockeyn i Sverige, vad är det för jävla skämt? Rädda Jorden. Stoppa Elitserien.
andra bloggar om sport, ishockey, elitserien, miljöhot, miljöförstöring, rögle, luleå, färjestad, skellefteå, linköping, hv71
Om rosenblom
70-talist med rötter i huvudstaden som flyttade till Göteborg för två år sedan. För kärlekens skull, som den gode Ted sjöng. Och som jag senare fick äran att sjunga på min systers bröllop. Bloggar sedan maj 2007 med skiftande syfte. >>> Bloggen har präglats av satir och främst behandlat märkliga artiklar, tvivelaktiga figurer och beteenden, det svenska språket samt vad som helst som har lyckats irritera mig i vardagen. >>> På senare tid har löpningen tagit bloggen i sitt våld. Men fortfarande lyckas material likt det ursprungliga passera filtret.
God läsning!
-
Senaste kommentarer
rosenblom på Fanfanfan… marathonjohan på Fanfanfan… Anna på Fanfanfan… rosenblom på Svanstedt skyldig… … sune brandt på Svanstedt skyldig… … Dennis på Svanstedt skyldig… … Micklos på En film om en hjälte Joel på En gala jag redan glömt rosenblom på Men… Skulle det inte bli… Herr Forsell på Men… Skulle det inte bli… rosenblom på Men… Skulle det inte bli… Kenny på Men… Skulle det inte bli… Micke på Men… Skulle det inte bli… rosenblom på Handeln styr Melodifestiv… Joel på Handeln styr Melodifestiv…
