Synad och rättad

Det sitter en man ute i Kungsängen. En vis man som har ordning på sina prioriteringar och som följer det viktiga… Han läser min blogg.

Möjligen kan han kallas kollega. Om så, en kollega i det inofficiella språkpolisrådet.

En petig jävel. Ett föredöme.

Han var inte helt nöjd när jag pratade med honom nu i veckan. Han hade noterat ett stavfel. Han hade fått anstränga sig erkände han. Men ändå…

Jag tar kritiken med ro. Han har följt mitt bloggande sedan starten på den nyligen dumpade portalen. Ett stavfel på 1300 inlägg. Det känns ändå som ett mått av hög noggrannhet.

Jag hade glömt ett “L”. En bokstav för lite är förvisso för mycket för att inte vara ett fel. Hur nu för lite kan bli för mycket? Jag ber om ursäkt. Men det glädjer mig att han äntligen funnit någon mening i att sitta och syna texterna efter fel. Jag hoppas att han tar tillfället i akt att roa sig åt sin upptäkt. Det lär dröja innan nästa…

Andra bloggar om blogg, språk, svenska språket, stavfel, ursäkt, språkpolis